sweontrip.blogg.se - april 2013

Australien - Sydney

Nu har vi tillbringat våra första dagar i Australien. Staden heter Sydney och sammanlagt har det blivit fem nätter här. Jag vet inte hur bra koll ni har på geografin men många tror att antingen Sydney eller Melbourne är huvudstaden i Australien. Så är dock inte fallet utan huvudstaden heter Canberra och ligger mellan dessa två Städerna. Detta kan tyckas vara lite konstigt beroende på att Canberra bara är en liten stad med ca 300 000 invånare, medan Sydney och Melbourne ligger på betydligt mer. Anledningen till detta är att både Melbourne och Sydney ville vara huvudstäder och eftersom dem inte kunde enas kom de istället på idén att bygga upp en ny stad emellan dessa städer. Detta stället är idag känt som Canberra och är som sagt huvudstaden i Australien.

Sådär ja, då är ni Australien experter och nu ska ni även få höra lite om vår tid här!

Till att börja med kan jag ju säga att ni ska vara glada att ni känner oss. Vi är nämligen kändisar här nere nu efter att ha passerat en inspelning av någon form av polisprogram. Vi passerade dock bara i bakgrunden så alla oroliga föräldrar. ni kan vara lugna. Vi sköter oss, iallafall oftast ;)

Denna bilden är från första kvällen då vi var på väg ner mot operahuset. Vi gick i hamnen och kollade på båtar, samt de fina resturangerna som låg precis vid vattnet. När vi väl går där märker jag att det blinkar till på himlen. Jag hade ingen aning om vad det var och tänkte inte så mycket på det.

En stund senare blinkar det till igen och denna gången upptäcker även Sune detta och funderingarna på vad det kunde vara började ta fart. Förslaget om att det kunde vara åska kom såklart upp, men det kändes ändå inte troligt. Detta blinkande fortsatte sedan med jämna mellanrum och när vi går till ett ställe med bättre sikt inser vi att det förvånansvärt var åska som höll på att spöka. Detta var den mest facinerande åskan jag beskådat och det var verkligen mäktigt att se hela himlen lysa upp. Antar att det varma vädret gör att åskan blir lite mer kraftfull här nere och så länge man inte är under den är det ju ganska trevligt. Åskan var nämligen en rätt lång bit från sydney eftersom vi inte kunde höra något från den, utan bara se ljuset från blixtrarna.

Efter våran åskupplevelse drog vi och checkade in operahuset. För att komma till operahuset tog vi en stig som gick genom en park och när vi väl går där hör vi att det skriker till. Ljudet kom från ett träd som var ganska nära oss och alla kollar lite nervöst på varandra, väl medvetna alla trevliga djur som finns i Australien. Vi triggade igång varandra lite vid detta tillfället och det var en hård kamp om vem som skulle gå i mitten där ett tag. Vi var vid detta tillfället omgivna av ganska tätt buskage. När vi väl kom ut på lite öppnare områden kunde vi lugna ner oss lite och vägen mot operahuset fortsatte. Plötsligt hör vi ljudet igen, men denna gången är vi lite mer våghalsiga. Ljudet kom återigen från ett träd och vi börjar sakta ta oss mot detta. När vi väl stått där ett tag får vi syn på djuret som intressant nog visade sig vara en flygande hund.

Efter att ha studerat på denna lilla varelse ett tag fortsatte gången till operahuset. Vi fick syn på ingången till Botanical Garden(en stor trädgård som är väldigt känd i Sydney) och tänkte att vi skulle gå till operahuset via den. Vi såg att det var stängt och jag och Sune fortsatte gå. Ralle ville dock vara säker på att det var stängt och gick och gjorde ett försök att få upp grinden. Precis när han rycker tag i grinden börjar det skrikas för fullt. Jag och Sune går ungefär tio meter framför vid detta laget och vi hör såklart också skriket och kollar bakåt.

Då ser vi Ralle komma springandes i full rulle med händerna över huvudet i tron om att fåglarna som var efter honom(det var nämligen fåglar som skrek).

Nu i efterhand har vi svårt att tro att det var Ralle de var efter, men tajmingen de hade var helt underbar. På bilderna ovanför ser ni de djuren som höll på att skojja med oss denna kväll.

Efter den spännande promenaden kom vi till slut fram till operahuset. Väl där var det en trevlig syn att beskåda det mäktiga konstverket och även harbour bridge. Det blev inte precis sämre av den avslappnande livemusiken som spelades på en bar precis nedanför.

Det blev ett litet besök på den kända stranden Bondi beach.

Vi var även på en strand som hette manly beach och tyvärr blev det inget surfande för oss här, istället roade jag mig med att ta lite kort på andra surfare.

För att ta sig hit var vi tvugna att ta färjan, vilket gav oss ett ypperligt tillfälle att fotografera operahuset ännu en gång.

Det blev även en dagstur till Blue Mountains. Detta ställe beskrivs som Grand kanyon fast med lite träd här och där istället. Vi hade en sjukt skön guide denna dag och vi snackade lite lätt med han under dagen. Vi nämde att vi skulle till Thailand och när vi var påväg hem från utflykten började han snacka i högtalaren. Vi satt längst bak i bussen och det tog några sekunder innan vi greppade att det var oss han snackade med. Helt plötsligt började han dra en hel historia om vad vi skulle göra och inte göra. Det blev som en vanlig konversation. Den enda skillnaden var att vi fick skrika fram svaren och även att hela bussen fick höra på det hela. Lite ovanligt, men väldigt roligt.

Ursäkta kineserna på bilden ovanför, men dom är överallt här nere så det är nästan en omöjlighet att inte få med dem.

Just nu sitter vi och inväntar flyget som ska ta oss upp till Brisbane. Det går inte förrän imon på morgonen, så vi kommer spendera natten på flygplatsen. Än så länge är det rätt lugnt och jag har min submacka som ligger och väntar så ska nog inte blir några problem.

Det var allt för nu.

Tack och hej!

Franz Josef/Greymouth

Här kommer ett inlägg från både Franz Josef och Greymouth.

Franz Josef

Jag har inte mycket att skriva om Franz Josef och det enda som är värt att notera är att vi var och tittade på den kända glaciären som är högt rankad på listan(att göra i Nya Zeeland).

Det fanns två glaciärer att titta/gå på. Den ena hette Franz Josef glacier och det var i den byn som vi bodde på. Den andra hettte Fox glaciär och låg ungefär 40 min buss från Franz Josef. Jag har ingen aning om vad skillnaden på utseendet var mellan dessa två , men jag antar att de var ganska lika.

Däremot var det skillnad över hur man tog sig till de olika glaciärerna. För att kunna ta sig till Franz Josef glacier var man nämligen tvungen att ta helikopter medan man på fox glaciär kunde ta buss och sedan gå upp.

Vi valde dock inget av dessa alternativen utan våran småländska sida beordrade oss istället att gå till en utsiktsplats en bit ifrån glaciären och kolla på den därifrån, vilket var gratis.

Greymouth

Eftersom vi inte visste vad vi skulle göra i Australien var detta ett perfekt tillfälle att ta reda på det. Dagarna här har bestått av mycket datorsittande. Under bilbiotekets öppettider har vi varit där i princip hela tiden och jagat information om jättelandet Australien. Eftersom de har ganska korta öppettider har vi fått mycket tid över så det har såklart funnits tid för lite andra grejor med.

Detta ligger i topplistan av alla hostel vi varit på och jag verkligen älskade designen här. Trots den grova blandningen av alla möjliga olika färger var det som att allt smälte samman och det passade verkligen perfekt. Ett exempel ser ni på bilden ovanför och det mest imponerande med denna bilden är att han/hon inte målat röret helfärgat utan istället matchat det med väggfärgen. Det var dock inte bara designern som var fin, utan det var även ett hostel som det fanns mycket att göra på.

Det enda negativa jag har att säga om detta stället var att man var tvungen att betala för att få bada spapool då vi tidigare alltid kunnat göra det gratis. Dragningskraften från spapoolen var dock för stor och det blev iallafall ett avslappnade bad under vår vistelse här. De hade även gym och bastu, som även det kostade en liten slant. Vi var dock så brutala så vi drog in dit(utan att betala) och körde lite på gymmet ändå. Till och med Sune fick sig en liten åktur där.

Det fanns sjukt många bra filmer här och det var även en skön miljö i tv-rummet, så vi betade av många intressanta filmer i detta rum.

En kväll upptäckte vi att de hade monopol i spelhyllan. Vi snodde åt oss det direkt och efter denna händelse blev det monopol fyra kvällar i rad.

När vi gick ut från bilbioteket efter ett sjutimmarspass träffade vi på ett par svenskar precis utanför. De hade också varit på Nya Zeeland i tre månader. Skillnaden mellan dem och oss var att de skulle stanna här ytterligare en månad. Efter en trevlig konversation på ungefär en halvtimme var vi tvungna att bjuda hem dem på en monopolkväll. Dem var helt ok på monopol, men som ni säkert förstår kunde de inte bemästra oss. Jag och Ralle blev kvar i finalen där det var en hård kamp. Ralle hade hotell på sex gator. Jag hade hotell på fem. Trots detta lyckades båda två undvika varandras gator i evigheter. Tillslut gav sig dock tärningarna för mig och jag råkade hälsa på en av hans dyraste gator. Detta blev slutet för mig och Ralle tog efter runt fyra timmars spelande hem vinsten. Stort grattis till han.

Detta är våran sista dag i Nya Zeeland och tiden här har varit fantastisk med många underbara vyer och upplevelser. Vi sitter just nu förväntansfulla på flygplatsen i Christchurch och jag ska i detta nu bege mig mot gaten där Ralle och Sune väntar. Därefter kliver vi in i Quantas planet som ska transportera oss till Sydney.

Hej då Nya Zeeland. Trevligt att träffas

Queenstown

Sup guys

Jag har hört rykten om att kylan har svårt att släppa taget om Sverige och vi har fått lite medlidande med er efter att ha varit i Queenstown. Vi har nämligen också känt på lite kyla här. Vi har knappt kunnat gå i kortbyxor och kortarmat, trots att det varit klarblåhimmel. De första dagarna här var varma och sköna. Sedan var det som om någon tryckte på en knapp och helt plötsligt var det kallt, så om ni är sugna på att tycka lite synd om oss, kan ni göra det nu.

Back to work

Detta är lätt den häftigaste byn hittills och jag älskade dem mäktiga bergen som verkligen omfamnade detta lilla ställe. Det var lite som om dem tog hand om Queenstown. Jag gillade även utseendet på byn, då det påminde mig om de klassiska skidbyarna som jag är väldigt förtjust i. Detta stället är känt som äventyrarnas mecka och om man vill ha äventyr eller adrenalinkickar är detta rätt ställe att åka till.

Jag har ingen fakta på detta, men är ganska övertygad om att detta är den mest besökta destination på sydön och i princip alla som rest runt här, har varit i Queenstown. Vi var här när det var lågsäsong och ändå var det helt proppat på gatorna.

Efter lång väntan har vi äntligen gjort det. När vi väl gjorde detta bungyjump, trodde jag att det var den tredje högsta i världen och det var skön stolthet och gå runt och säga det. Jag har nu sökt lite om detta och har nu insett att det inte riktigt stämmer. Vet inte varifrån jag fick för mig att det skulle vara den tredje högsta, men iallafall. Den vi gjorde var 134 meter hög och det räckte gott och väl.

Denna bungyjumpen var både hemsk och underbar. Tänk er själva att gå ut på en liten ihopsvetsad trampolinliknande gång med en person bakom som säger ’’come on, walk faster’ och du vet att du är påväg mot ett hopp som är från 134 meters höjd.

Rädslan i kroppen när jag stod på längst ut på ’’trampolinen’’ var enorm och det blir ju inte precis bättre när man är höjdrädd.

Precis innan jag hoppade, sa snubben som jobbade att jag skulle kolla upp i kameran innan jag hoppade. Jag kan lova er, det var den jobbigaste tagningen jag varit med om och det var verkligen en plåga att titta upp i kameran.

Det goa med bungyjumpprocessen var när man väl var i luften och föll frittfall. Det var som en lättnad när man väl hoppat från’’trampolinen’’ och var i luften.

Nu när jag väl filosoferar om detta slår mig tanken att det egentligen borde vara läskigare att vara påväg full fart mot marken, än att stå safe högt upp och kolla ner. Makes no sense!!

Jag drar slutsaten att kroppen är väldigt konstig!

Vi träffade även på vår norska kompis Maja här. Vi visste att hon skulle vara i Queenstown samtidigt som oss och hade därför lovat att vi skulle hoppa bungy med henne. Det blev dock mer häng än bara bungyjump och på en av bilderna ovanför ser ni när vi sitter och fikar med underbar utsikt över lilla Queenstown, efter att ha vandrat upp till utsiktsplatsen.

Jag och Ralle testade på downhill. Riktigt go körning blev det och tillskillnad från förra gången kunde vi denna gång ta liften upp till toppen och sedan åka ner i de olika spåren. När vi cyklade i redwoodpark i Rotorua behövde vi nämligen cykla upp för branta backar hela tiden. Vi föredrar helt klart liften

Trots denna lilla by har Queenstown ett av de bästa nattliven På Nya Zeeland och det var smockat på klubbarna om kvällarna. Detta gällde inte bara på helgerna. Det var full rulle även på vardagarna. På bilden ovanför ser ni oss försöka få lite hemlängtan genom att gå in på den kända icebaren. Vi lyckades dock inte få någon hemlängtan och vi känner oss ganska nöjda med värmen.

En av de viktigaste sakerna att göra i Queenstown skulle vara att äta på Fergburger. Fergburger är ett hamburgerställe som endast finns i Queenstown. Jag har aldrig varit någon storätare gällande hamburgare, men dessa hamburgare var något utöver det vanliga. Jag tänker inte ta mig an en förklaring av hur de smakade, men om ni nån gång besöker Nya Zeeland måste ni smaka på dessa.

Jag vet inte vem av oss som har rekordet på antalet fergburgers här, men om fantasin var dålig gällande vad vi skulle laga för mat kom Fergburger fort upp som alternativ. Jag vet inte om fantasin var medvetet dålig, men det blev iallafall många mål på Fergburger. På bilden ovanför den ser ni den så kallade Big Al. Detta var den mest extrema burgaren som erbjöds. Denna innehöll två hamburgare, massa bacon, två ägg, tomat, sallad och massor med ost. Rekordet för den personen som käkat upp denna snabbast är 1 min och 46 sekunder. Det tog betydligt längre tid att käka upp den för mig.

Det var allt för nu.

Ha de fint!

Kommentera gärna

Dunedin

Hej!

Vi har nu varit i Dunedin runt en vecka. Av alla städer i världen, är Dunedin den som ligger längst ifrån Sverige. Om vi snackar fågelvägen är det ca 18 000 km. Denna staden består av drygt 110 000 invånare och 15 000 av dem går på universitet här, så gatorna är verkligen smockade med ungdomar.

Första kvällen blev som vanligt lugnt då vi alltid brukar försöka samla ihop oss lite när vi kommer till nya ställen. Andra kvällen blev också egentligen lugn, men ändå inte ;)

Det var nämligen såhär. Vi drog bort till studentlägenheten som våra kompisar vi träffade i Christchurch bodde. Vi hängde hos dem ett tag och träffade lite nytt folk. Vi hade bestämt oss att testa på nattlivet denna kväll. De vi hängde hos hade dock skola nästa dag, så ingen av dem hängde med ut.

Vi drog iallfall ut och kollade läget.

Det visade sig att allting var stängt och det kanske inte var så konstigt beroende på att det var måndag. Trots att allting var stängt tar vi ändå med oss ett minne från denna kväll.

Vi gick alla tre på en liten sidogata och det var inte en enda människa där. Som ni säkert vet så kan trycket bli lite högt ibland och då måste man ju såklart göra något åt detta. Eftersom jag inte ser någon toa i närheten splittrar jag mig lite från från Sune och Ralle. Därefter tittar jag mig runt omkring och när kusten är klar går jag in i action.

När jag väl stått där i kanske tio sekunder ser jag en bil komma. Bilen är ungefär 50 meter bort och kommer mot min riktning. Jag är ju inte precis stolt över min handling så jag skyndar på så mycket som möjligt. När bilen är kanske trettio meter ifrån är jag klar och går mot Sune. I detta laget är jag inte helt säker på att bilen hann se vad jag gjorde, men visste ändå att det fanns en risk.

Jag började iallafall gå mot Sune. När jag är påväg till han är han vänd mot mig och jag ser att han ger mig en blick som jag verkligen inte gillar och jag kände direkt att detta inte var bra. Jag kollar därefter mot bilen igen och då ser jag att det är en polisbil.

I detta skedet var jag inte helt säker på att han hade sätt mig, men nerovsiteten var ändå extremt hög. Jag och sune fortsätter gå och polisbilen närmar sig.

När han är jämsides med oss svänger han in. Jag inser i detta laget att han hade sett mig och märker att han vill att jag ska komma. när jag gick dessa steg mot polisbilen hade jag inte precis dem trevligaste tankarna ;)

Han pratade med mig med en bestämd röst och sa’’ if u piss at the policestation again, you will sleep at the policestation’’. Han körde därefter 40 meter fram och svängde in.

Detta är verkligen helt sjukt! Första gången jag pissar olagligt här i Nya Zeeland, lyckas jag pissa på polisstation samtidigt som en polisbil kommer och inspekterar det hela.

Nog om det. Det har iallafall blivit många härliga skratt på grund av detta ;)

Nu är vi proffs på chockladtillverkning. I Dunedin finns det en känd chokladfabrik som erbjuder guidade turer i fabriken där man får hänga med in och se hur det gick till. Antingen tyckte jag bara inte det var intressant eller var det den tråkiga tanten som vi hade som guide. Det lät verkligen som hon klagade fram orden. Vi kan säga att det var en blandning så hon inte blir allt för ledsen. Det positiva med denna turen var all choklad vi blev bjudna på. Den var verkligen grym. De hade massa härliga kombinationer som vi fick smaka på.

Vi var även på öltur och ovanför ser ni när vi testar på de olika sorterna. Snubben som guidade oss var en trevlig liten filur och när vi smakade visade han oss intressanta tekniker på hur de riktiga lirarna gör när de smakar på öl.

Detta var verkligen coolt. Vi vandrade nedför en stig runt tio minuter innan vi kom till denna gångtunnel. Det var precis att man kunde gå raklång och den var ca 30 meter lång. När man passerat tunnelen väntade en strand. Det är en historia bakom detta mästerverk, men kommer dock inte ihåg exakt hur denna lyder. Det var sjukt stora vågor på detta stället, runt 4-5 meter höga. Jag fick tyvärr ingen jättebra bild på detta, men självklart filmade jag så det får ni se när vi kommer hem

Vi gjorde en vandring som hette pineapple track. Jag har ingen aning om varför namnet uppstod, men så var det iallafall. Denna vandring var inte speciellt imponerande i jämförelse mot vad vi gjort tidigare.

Vanligtvis när vi träffade studenttjejerna snackade vi alltid engelska, men eftersom det bara var jag, Ralle, Sune och Mika kunde vi snacka svenska med henne(hon bodde i amerika, men eftersom hennes mamma var svensk, så kunde hon förstå svenska) . Det speciella med detta var att vi snackade på svenska med henne, medan hon svarade på engelska hela tiden. Kändes helt lustigt ;) På bilden ser ni platsen där vi avnjöt ett underbart fika, mycket beroende på att vi varit på chokladtur dagen innan. Det blev inget nyttighetsfika, men gott var det :)

När vi kom hit hade vi inställningen att rugby skulle vara helt galet här. För ungefär en och en halv månad sen kollade vi på deras landslag när de spelade. De var någon slags turnering. Vi taggade upp jättemycket för detta och trodde att alla barer skulle vara fyllda när nya zeeland spelade. När vi väl kom till den så kallade sportbaren var vi de enda som kollade på matchen. Det var lite annat folk där, men de brydde sig typ inte om matchen. Vi blev sjukt förvånade över detta och tappade därför intresset för sporten.

När vi var på öltouren i Dunedin berättade han som guidade oss att det skulle vara rugbymatch på fredag. Han tyckte vi skulle gå, men eftersom vi tyckte landslagsspelet varit så lamt, var vi tveksamma. Några dagar senare bestämde vi oss för att gå ändå. Jag är sjukt glad att vi gjorde det och det var verkligen en grym uppplevelse. Det kändes som att vara på en show. Jag har laddat upp en film på youtube där jag klippt ihop lite av de skönaste stunderna från matchen så ni ska få en liten känsla över hur det var.

http://www.youtube.com/watch?v=zOxkym9cG8I&feature=youtu.be

Jag är faktiskt i Queenstown när jag skriver detta nu och det är verkligen underbart här, men mer än så tänker jag inte säga om denna hemtrevliga by, utan det får ni vänta på tills nästa inlägg. Ha de!