sweontrip.blogg.se

Blogg om våran backpackerresa. (Samuel, Oskar, Rickard)

Martinborough (jobb)

 
vårat femstjärniga hotell. Till höger våran porsche.

( skrevs fredag morgon på tåget)

Hej igen!

I torsdagkväll(en vecka sedan) lämnade vi Raglan och tog oss ner till Wellington med hjälp utav nattbuss. Det var tio timmars färd innan vi tillslut var framme. Det första vi gjorde när vi kom dit var att ta upp telefonen och ringa vingårdssnubben. Efter några minuters snack så kunde Sune tillslut förstå vad stället vi skulle till hette( han pratade risig engelska och det sune beskrev det som att han visslade fram orden).  Vi bestämde även träff med honom och direkt efter telefonsamtalet drog vi till tågstationen för att åka till Featherston, som stället hette.

Detta innebar en trevlig tågfärd på ca 1 timma. Jag har lite svårt att hitta rätt ord här men det var som en nyfiken/förväntansfull känsla i kroppen beroende på att man inte riktigt visste vad som väntade.  Vi hade fått detta jobbnumret från en tysk som vi träffade en kväll i Raglan. Det enda han sa var att de hade fått bo i ett hus och sedan jobbat på en vingård.

Iallafall, när vi väl kom fram till Featherston ställde vi oss och väntade. Det var här vi vi hade bestämt att vi skulle mötas. Efter 5 minuters väntande ser vi en bil komma. Bilen ställer sig 40 meter bort och vi ser att det kliver ut en person som börjar vinka åt oss. Vi förstår att det är rätt och går bort till bilen. 

Snubben som klev ur bilen liknade en mexikanare som hade väldigt risiga kläder. Han hade ett par fula bruna skor. Ett par långa randiga strumpor som inte matchade någoting av hans andra plagg. Ett par skitiga shorts.  En sliten t-shirt som det komiskt nog  var ett stort hål precis vid magen(han hade ganska stor  kula där). Han hade även en liknande stråhatt. När vi väl växlade de första orden med han märkte vi även att han saknade framtänder, vilket ledde till hans visslande talesätt.

Efter en kort presentation, slängde vi in våra grejor i bilen. Sune satte sig i förarsätet då gubben ville se hur bra han kunde köra eftersom han skulle få köra bil till jobbet.  Vi åkte sedan i ungefär tjugo minuter innan vi stannade. Allting gick bra för sune och vid stoppet fick vi reda på att vi skulle börja jobba redan idag(fredag) och vi bytte snabbt om till arbetskläder.

Jag hoppade sedan in i en annan bil med den så kallade mexikanaren.  Vi åkte till jobbet med all packning i de båda bilarna. Efter en stunds genomgång med dittan och dattan var vi igång med arbetet. Denna dag blev det arbete från 11-16.

Efter jobbet blev vi hänvisade till vårat hus som vi skulle bo i (förväntningar på boendet var inte höga). Trots detta var boendet i sämre klass än vad vi hade trott.

Det kändes helt overkligt.  Allting gick så fort. Det kändes verkligen som natt och dag.

Det måste varit minst ett halvår sedan de städade där sist och trots att vi hade haft en lång natt på bussen+en halv arbetsdag(utan att ha ätit någonting) blev det en storstädning av vår lilla friggebo som vi skulle bo i. Denna låg på samma tomt som det stora huset. Det var ungefär 10 meter till huset.

Med ett gott samarbete vid städningen och ett antal ommöbleringar blev vi ändå hyffsat nöjda med vårat boende. Däremot så var det stora huset där köket m.m fanns katastrofalt. Där blev det dock inte någon städning och vi är fortfarande förvånade att kineserna som bodde där inte städat, beroende på att de varit där i flera månader.

Till en början sa vi att vi skulle stanna där i högst tre veckor. Sune hade även som förslag att stanna där en hel månad.

Efter första dagen fick vi en förståelse av vad jobbet innebar och vi drog ner våran jobbplan till två veckor. 

Efter andra dagen gav Sune oss beskedet att han sagt upp sig. Jobbet var slitande och vi satt på en vagn i samma posistion hela dagen så det var ganska tufft.  När vi väl var hemma från andra jobbdagen började vi kalkulera runt lite om hur mycket vi skulle tjäna på detta jobbet.  Vi kom fram till att det inte var några jättestora pengar som vi skulle tjäna med tanke på det jobbet vi gjorde. Därför bestämde jag och Ralle att bara jobba tills torsdag.

Det var en ganska hård vecka, men den har ändå varit lärdomsrik. Vi har verkligen försökt ha det så dåligt som möjligt på detta stället. Vi hade som regel att inte köpa några goda grejor. Vi var där för att jobba, inte för att ha kul.

Det har ändå varit en ganska okej tid här, men det är såklart skönt att dra vidare. Tanken på att vi inte kommer behöva jobba på några månader är inte helt fel ;)

Nu beger vi oss mot Wellington för att stanna där över helgen och kanske några dagar till.

 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Frank
skriven :

Bra att ni kunde hålla ut några dar iaf. Fick ni så bra betalt så ni klarar er resten av tiden, eller? Eftersom du menar att ni inte behöver jobba mer på några månader. Förresten så var det roligt att få läsa om era eskapader. Du skriver så bra så du har anlag att bli författare.

Svar: Tack Frank! Det kanske blir början av min karriär som författare. Nae, vi tjänade inte så bra, men lite fick vi ihop iallafall. Vi sparade dock ganska mkt pengar. Vi bodde och ät väldigt billigt denna veckan, men som sagt. Det var en bra erfarenhet och vi kände att det kunde vara bra med en hård vecka. Känns som man kommer uppskatta den framtida resan mer nu.
sweontrip.blogg.se

2 Birgitta Noryd
skriven :

Bra med lite olika erfarenheter av Nya Zeeland och att ni inte är rädda för att ta i. Nu får ni fortsätta och njuta av er vistelse där.

Svar: Aah, det har du rätt i. Vi tänkte också ge upp ett tag, men vi bet ihop och nu i efterhand är det en känsla att man inte gav upp. Det ska vi göra. Förhoppningsvis kan vi uppskatta resan ännu mer, nu när vi slitit ett tag ;)
sweontrip.blogg.se

3 Maria Bjarnehäll Sunesson
skriven :

Fördelen med att ni haft det lite tuffare och bott sämre är att ni uppskattar det som är bra ännu mer. Samuel, du skriver målande och intressant.

Svar: Aah, det var verkligen natt och dag. Vi försöker njuta så gott vi kan, men är dock som du säger. Vi lär uppskatta framtiden ännu mer nu. Jag gillar din sista kommentar Maria ;) kul att du gillar det!
sweontrip.blogg.se