sweontrip.blogg.se

Blogg om våran backpackerresa. (Samuel, Oskar, Rickard)

3

Christchurch

Hej!
Hoppas ni uppskattade Sunes blogginlägg från Kaikoura.
Nu är jag back in business igen och ni ska nu få höra om våran vistelse i Christchurch.
Denna staden var med om en rejäl katastrof för två år sedan. Det var en kraftig jordbävning som uppstod, vilket ledde till att staden totalförstördes. Detta har satt sina spår i staden och trots att vi varit här två år efter händelsen, är det fortfarande lätt att notera de otroliga konsekvenserna som uppstått.
Det är mängder av byggprojekt som pågår och många vägar är fortfarande avspärrade. Denna miljön är häftig att se på i tio minuter. Därefter blir den ganska tråkig och man är inte så tillfredsställd av att hänga ute på stan bland alla trasiga byggnader och oväsen från maskinerna.
Det var däremot ett fascinerande shoppingområde i mitten av stan. De hade nämligen byggt upp detta i ett containertema. Det såg ut som vanliga containrar, förutom att de var målade i färgstarka färger. Det helt enkelt ett väldigt unikt koncept.
Detta var dock det enda stället som var värt att hänga på, vilket ledde till att mycket tid spenderades på vårat hostel. Vi var jättenöjda med vårat boende så det var inte helt fel det heller.
En av anledningarna till att vi var så nöjda med detta, var det underbara köket. Den musiken som spelades där var otrolig. Jag har ingen aning om vad det var för radiokanal. Det enda jag vet är att den visste exakt vilka knappar den skulle trycka på för att få mig på gott humör. Det var alltid en skön känsla att gå in i köket och släppa loss lite ;)
Av någon konstig anledning hade vi fått för oss att detta skulle vara en studentstad och eftersom det var helg ville vi ut och kolla om det var något drag på nattlivet i Christchurch.
Vi blev dock lite nertaggade på detta när vi fick höra att alla klubbar i city center var nerslängda. De enda som var tillgängliga låg jättelångt bort.
Till en början sa vi att vi skulle dra ut och kolla läget ändån. Planen ändrades dock när kvällen närmade sig och det blev istället en kamp mot värmen i bastun och även ett långt besök i spapoolen. Tror vi låg där i 2-3 timmar, vilket inte var helt fel.
Ni tycker säkert det är underligt att en häst befinner sig på ett sådant vältrafikerat område.
Ni kan vara lugna, det tyckte vi också och jag måste berätta för er vad som hände.
Vi gick på trottoarkanten precis jämte en högtrafikerad statsväg. Bilarna som körde på vägen höll ganska hög hastighet. Kan inte säga exakta hastigheten, men det gick undan iallafall. Jämte oss, ca 50 meter åt vänster var det en lite mindre trafikerad statsväg.
Helt plötsligt får vi syn på en lös häst som kommer i full galopp. Som ni säkert inser blev vi sjukt förvånade över detta.
Oroligheten kom dock fort i kroppen när vi såg att hästen hade ställt in siktet på stora vägen och närmade sig med hög hastighet. Bilarna körde som tokar där och det var grönt ljus i precis fel riktning.
På den korta tiden hann jag tänkta många olika tankar på vad som kunde ske.
Jag kan berätta att detta var hästens lyckodag!
När den hade ca tio meter kvar, slår trafikljuset om till rött och innan den andra vägen hinner få grönt, hann hästen gallopera sig ut mitt i fyrkorsningen.
Där tvärnitatade den och frös i den positionen.
Det dröjde inte många sekunder innan den klassiska situationen uppstod. Inom loppet av tio sekunder hade två snabbtänkta bilförare sprungit ur sina bilar och tagit kontroll över situationen. Den ena tog hand om hästen, medan den andra lekte polis och stoppade all trafik. Det var verkligen imponerande!!
Vi stod på samma ställe under hela händelsen och när väl situation lugnat ner sig ser vi en gubbe komma i full rulle på samma väg som hästen kom ifrån.
Eller full rulle vet jag inte. Han gjorde så gott han kunde, men det var ju inte precis någon bolt om man säger så...
Aja, tur det gick som det gick och denna händelsen kryddade till promenaden lite extra. Det var ju inte precis det man första man förväntade sig skulle hände när man är på väg ner mot centrum ;)
Jag sammanfattar Christchurch som en mellanlandning. Under denna tiden här tror jag att alla tre gått och tänkt på Dunedin som är nästa destination. Vi träffade nämligen på tre tjejer första kvällen i Här.
En amerikanska som komiskt nog kunde svenska. En annan amerikanska och sist men inte minst en norska. Detta var verkligen helt perfekt. Dessa tre tjejer pluggade nämligen i Dunedin och eftersom det var vårt nästa mål, kunde det inte bli bättre.
Trots att de bara var en kväll hann vi få reda på mycket intressanta grejor och de gjorde ett bra jobb på att få oss exalterade.
Måste även nämna att vi stött på ytterligare två norskor och man känner att norskan börjar ta sig nu så om det fortsätter såhär här kan det komma hem tre norsktalande svenskar och det vore ju kempebra!
Det var allt för nu och vi hörs snart igen :)
Detta inlägget är nämligen sent publicerat, så var på er vakt !
1

Kaikoura

Då var det dags för en uppdatering över kaikoura. Dock denna gången kommer inte uppgiften ligga på samuels axlar utan uppgiften

har istället hamnat i mina händer. Nu undrar ni säkert vem ”mina” är och det ska jag berätta för er, men först så kommer historien om kaikoura.

 

Till ögat så är kaikoura inte så mycket att se på med stadens (om man kan kalla det för stad) tre tusen invånare. Det finns dock mycket bakom kulisserna som är värt att upplevas.

 

Vi kommer till kaikoura på en tisdag med lite dåligt väder och det är ganska kallt. Vi ser folk gå med stora dunjackor och vinter mössa medans vi själva anländer i shorts och t-shirt. Man märker att folk inte är vana vid lite kallare väder här nere och då räknas allt emellan 15-20 grader som kallt. Allt under 15 räknas som istid. Hur som helst så kommer vi fram till vårat hostel som är en bra blanding emellan

Ett fint laidback hostel och ett hus eller snarare en liten gård.

Vi blir infösta i ett av utehusen och får ett ganska typiskt dorm room,

Med i stort sätt inte mer än ett par våningsängar i rummet.

Vi gör oss lite hemma stadda i form av att packa upp lite kläder, vi slänger upp en tvättlina och vi byter om lite snabbt.

Vi ger oss iväg till new world som är en mataffär som maxi skulle man nog kunna säga vilket låg på andra sidan staden/byn vilket var längre än man kunde tro. Det tog ca en halv timme att gå till affären men oj vad det var värt det........

Så mycket roligt man kan ha på en gång(sarkasm).

Dagen är dock inte slut än och när vi satt ner och åt våran lunch så började vi prata med två trevliga tjejerifrån Linköping. samtidigt så avnjöt vi också dagens Chokladbollar, vilket kom som en gåva ifrån ovan, och med ovan menar jag att Samuel och Rickard satt ner medans Oskar ( som i övrigt bakade bollarna) ställde ner det på bordet.

Nu när Chokladbollarna var på plats så kunde vi med glada miner dissa och se ner på tjejernas Smördegsbollar(de bakade smördegsbollarna efter att de sett våra chockladbollar). Dock så kan man inte ha så roligt hela tiden så till slut fick även vi dra till sängs.

 

 

 

Dag två så började vi med en lång sovmorgon, vilket kanske inte är mycket till början men ibland så vill man varva ner lite.

Vi gör våran standard frukost med havregrynsgröt, ägg och även nudlar.

Vi skyndar oss ner till ett av byn’s internet café. Någon är ju tvungen att beställa något så Oskar beställer in en stor kopp kaffe vilket såg sjukt smarrigt ut. Fram rök nu datorer och mobiler och vi satt och kollade upp lite olika saker tex. Så beställde vi buss och boende till Christchuch och vi kollade även upp lite PADI  (dykar certifikat)kurser som vi förhoppningsvis hinner med att ta i Nya Zeeland så det är frittfram att dyka i australiens mäktiga barriär rev.

Det sluta dock med att tiden rann lite iväg för oss när vi satt, så vi var tvungna att ge oss iväg till dagens aktivitet som igentligen var att vi skulle gå runt halvön och titta på sälar.

 

Vi fick gå längs kusten ett par km innan vi kom fram till där tracken började. Det var low tide vilket gjorde att Enorma plattaklippformationen dök upp som gjorde det möjligt att gå bland sälarna. Om det var svårt att se sälarna så kan man fråga Samuel om den saken då han med snabba steg kom springande efter att han nästan klivit på en sovande sälhane. Om jag ska vara helt ärlig så såg jag knapp heller sälen så jag kanske inte ska skratta. Efter samuels close encounter så började man se sälar lite här och där. Helt plötsligt så kryllade det av dom, det var som om de kom ifrån ingenstans och det var väldigt häftigt i och med att man kom så nära och man kunde i princip röra dom, vilket vi såklart inte gjorde men jag ville bara sätta in en bild över hur nära vi verkligen kom sälarna.

 

Även om sälarna var väldigt trevliga att titta på så tycker ändå jag att platsen som vi åt våran kvällsmat på slår allting. Om man tar Dovers vita klippor med ett snö täckt alperna i bakgrunden och en underbar solnedgång och sätter en bänk någonstanns i högen så har jag satt in ännu en bild i huvudet på er. Jag kan tänka mig att några av er där hemma sitter och skakar på huvuderna som om jag skulle hitta på att det här men så beskrivande fantasi har inte ens jag, det var så fint.

 

Dag tre och den sista dagen i kaikoura innan vi lämnar för Christchuch.

Vi fick masa oss upp tidigt för att hinna med vårt flygplan.

Det va en liten spontan sak som vi bokade kvällen innan.

Vilket plan, vad är det för plan, ska dom åka någonstans eller är det sightseeingpå gång.

Ni som gissade på sightseeing så var det precis det vi skulle göra.

Idag skulle vi nämligen åka fyra manna plan och titta på kaskelot (en val) och för ihoppningsvis lite andra saker också.

Det börjar med en kort säkerhets genomgång följt av en ännu kortare genomgång av valarna innan vi satt ombord det lilla planet. Det startade fruktansvärt lättsamt och även om det guppade runt lite i luften så var åkturen väldigt behaglig. Det tog ca 10 min att komma ut till stället där valarna höll till och efter det så tog det ca 5 min för oss att få syn på dessa magnifika djur. Piloten sa att kaskeloten vi såg nu vägde förmodligen omkring 30 ton och han cirkulerade valen väldigt stadigt så att vi kunde ta så många bilder vi ville. Efter ca 5 minuter vid ytan så dök valen och därmed så åkte vi tillbaka till flygplatsen där vi komifrån.

Detta var det sista ifrån kaikoura och nu måste jag skynda mig att skriva klart för annas blir Samuel galen om han får se att jag har lagt upp ett blogginlägg. Man kan sammanfatta Kaikoura med att det varit en bra laidback tid och vi har fått se det vi velat men nu är vi ganska nöjda så vi ska åka vidare till Christchuch.

 

Dagens ”gäst” bloggare var  OJJJJ nu kommer Samuel emot mig och han ser inte glad usrejipesoigneråoijd.....

 

 

7

Nelson (Abel Tasman)

 

Hej!

Vi har nu kommit oss tillrätta på sydön och har varit i Nelson ett par dagar. Höjdpunkten här var helt klart vandringen i Nya Zeeelands populäraste nationalpark som kallas Abel Tasman. Det fanns ett företag man kunde vända sig till om man ville besöka nationalparken. Detta företaget erbjöd olika kombinationer av parken. Det kunde vara alltifrån helikoptertur runt området, kajak, kajak kombinerat med vandring, dagsvandring, vandring flera dagar. Det fanns även andra alternativ men dessa var de enda som jag kom på för tillfället.

Vi valde ju såklart den tuffa vandringen genom hela abel tasman. Sammanlagt var denna sträckan ungefär 40 km.

Ralle kände inte för att bära runt på sin stora väska så istället tog han sin miniryggsäck. Detta gjorde att han inte kunde få plats med allting. Istället löste han detta med att gå med en plastpåse i ena handen. Jag tyckte detta var en dum idé och vet själv att det kan vara jobbigt att bara gå med plastpåsar från affären till hemmet. Trots att han gick 4 mil med sin lilla plastpåse i handen klagade han inte. Han tyckte det gick galant.

Sune körde på med sin vanliga väska.

Jag däremot kände inte för att gå runt med plastpåse så jag testade för första gången på resan att slänga upp min rullväska på ryggen.  Till en början var den lite obekväm men efter ett tag lärde jag mig inställningarna och tillslut var den riktigt bekväm.

En rolig grej med denna vandringen var maten. Eftersom vi skulle vara i väg tre dagar var vi medvetna om att matplaneringen var viktig. Jag och Sune har varit ute och levt vildmarkslivet innan men då har vi alltid kunnat använda oss utav eld så det var även en utmaning för oss.

Vi drog alla tre till affären där vi sedan splittrades upp fort. Alla hade sina egna ideér om vad man skulle köpa för att överleva. Sune var den snabbaste av oss och han var klar med sitt handlande innan vi hann blinka. Jag och Ralle var däremot lite mer eftertänksamma och vi gick där länge och spekulerade. Det blev nog runt en timme i affären för oss. Tänkte att det kunde vara intressant för er att få se vad vi tog med oss så nedanför kan ni se allas olika matsäckar.

Sunes Matsäck.....3st bönburkar, 6st bananer, 6 kokta ägg, 6 energy bars,  brödlimpa, 1 påse jordnötter, matlåda med pasta, vatten

Min matsäck.....12st energy bars, 4st bananer, matlåda med pannkakor och blåbärssylt, 1 påse nötter, 2st chipspåsar, 3st vaniljrisgrynsgröt på burk, vatten

Ralles matsäck..... 6 kokta ägg, 2st vaniljrisgrynsgröt på burk, 2st bönburkar, brödlimpa, 10 energy bars, vatten

Hur som helst började vi vandra på torsdagsmorgonen efter att vi åkt med buss från Nelson som tog ca 2 timmar. Vi vandrade därefter ungefär 12km på en ganska bred stig omgiven av växter så att det bildade en tunnelliknande gång. Det var även längs kusten så utsikten var obeskrivlig och det knäpptes av en en hel del bilder. Sammanlagt tog jag 470 bilder på hela vandringen. När vi väl vandrat i runt fyra timmar kom vi tillslut fram till vår första campingplats. Här slog vi upp vårat nya tält som vi fyndade i en liten affär i Nelson.  Måste även tillägga att Denna campingplats låg precis vid en strand som är den vackraste jag sett. Den lyste verkligen med sin  gula färg. 

Nästa dag var vi tvungna att gå upp tidigt. Vi hade nämligen två val. Antingen gå tillbaka upp i bergen för att gå runt vattnet, eller utnyttja tidvattnet.  Om man tog hjälp av tidvattnet slapp man en lång extrasträcka att gå så vi valde att passera tidvattnet. Detta kunde man endast göra när det var low tide och det var low tide kl 7 på morgonen så det var bara att masa sig upp. Tidvattnet här nere är väldigt facinerande och det är lite småkul när man ser mängder av båtar som bara står på land beroende på tidvattnet.  När vi kom över till andra sidan blev det en rejäl frukost innan den långa vandringen började.

När vi hade vandrat 7 timmar i högt tempo och nästan var framme vid våran campingplats stötte vi på ett problem....

Det var ytterligare ett tidvattenpassage. Vi hade dock inte blivit informerade om detta. Därför var vattnet ungefär i brösthöjd(Detta var även den enda vägen att ta sig över på).

 Vi fick lösa detta genom att ta på oss badbyxorna och slänga upp väskorna på våra huvuden. Detta var en spännande grej och trots våra trötta ben lyckades vi hålla väskorna torra.

När vi väl passerat detta tidvatten blev det ytterligare 1 och en halv timmas gång innan vi tillslut var framme. Denna dagen vandrade vi 22km. Detta tog musten ur oss alla och vi var verkligen helt slut när vi tillslut kommit fram.

Sista dagen var lugn och började även här med ett tidvattenpassage. Vi fick gå upp kl 7 även denna dag för att kunna passera och gick därefter en kort sträcka på endast 6km. Det var dock mycket stegring så det var ändå ganska hårt.

Efter 3 timmars gång hade vi äntligen besegrat Abel Tasman. Därefter väntade vi 3 timmar på att färjan skulle anlända som skulle köra oss tillbaka till startdestionationen.

Bortsett från sandflugorna och våra trötta ben har Abel Tasman och dess vyer levererat till 100 % och vi har därmed skjutit iväg startskottet för vildmarkslivet på sydön. Det kommer definintivt bli fler vandringar här.

Jag måste även berätta lite om Nelson(staden vi bott i). Vårat hostel har varit otroligt fräscht och det har blivit mycket god mat beroende på det fina köket. Sune har även kommit över härskarringen(sagan om ringe) efter ett långt sökande och vi har redan märkt personlighetsförändringar hos han....... inte precis bra ut det här.

Efter tiden i Nelson lämnar jag nu detta ställe med en bra känsla i kroppen.

Nästa stopp bli kaikora där aktiviteterna hittilis är ovissa.

 Tack för all beröm alla har gett mig. Era ord inspirerar mig att gå in lite hårdare med skrivandet.

Ha de gott!

 

3

Wellington

Hej igen!

Vi är på väg mot sydön.  Jipppiiii!!!. Vi har uppskattat nordön oerhört mycket. Trots detta, har alla vi träffat på(utan undatag) sagt att sydön ska vara mycket bättre så det ska bli intressant att se vad den har att erbjuda. 

Sitter just nu på färjan(Tisdag) mellan Wellington och Picton. Sträckan mellan Wellington och Picton är 92 km och det ca 3 timmar.  färjrutten klassas som den vackraste i hela världen. Vi har suttit på färjan en och en halv timme nu och har lämnat det öppna havet och åker just nu i ett slingrigt fjordliknande paradis. Det är även vanligt med delfiner här och vi har hittils sett två delfinflockar på runt 10 delfiner per flock. Precis innan föregående mening var jag tvungen att ta en paus med skrivandet. De sa nämligen i högtalarna, att det var delfiner på högersidan. Tyvärr ville inte vädret visa sin bästa sida idag så det är lite för kallt att sitta på deck.  Istället sitter vi på det klassiska färjcafét som ni säkert känner till. De har stora fönster här så utsikten är bra även härifrån, så vi är nöjda endån. Särskilt Sune, som sitter och njuter av sin traditionella jordgubbsmilkshake. Aja, nog om vad vi gör nu och tillbaka till vad vi gjort.

Vi varit i Wellington ett par dagar. Detta är huvudstaden  i Nya Zeeland och om vi ska jämföra denna staden med Auckland så ger vi denna ett högre betyg.  Jag är inte jätterutinerad gällande städer men jag fick iallfall en skön storstadskänsla av att gå runt här. Den levde helt enkelt upp till mina förväntningar.

Gatorna här var sköna att gå runt i och man kände verkligen Wellington stämningen.  När vi väl var i centrum  var det inte många lugna stunder. Det spelades musik nästan överallt. Dock menar jag inte hög musik. Jag menar lite mer avslappnad som det kan vara i en exempelvis klädesbutik. Denna musiken kom från antingen fik, butik, bar eller gatumusiker. Det var en allmänt trevlig stämningen helt enkelt.

Våran huvudattraktion här var Te Papa. Det är Nya Zeeland största nationalmusem och även ett av de största nationalmusemet i hela världen. Denna byggnad var gigantisk med hela fem våningar. Jag vet inte hur nybyggt det var, men det var iallfall sjukt fint med modern teknologi och design.  En bra grej med denna byggnad var att det var fri entré och vi kunde gå och kolla på allt som hade med Nya Zeeland att göra utan att betala ett öre. Det som facinerade mig mest i denna byggnaden,  var en avdelning som hette gamemasters. Denna hade egentligen ingeting med Nya Zeeland att göra, men  den fanns iallafall i byggnaden. 

Här behövde dock betala  14 nzd (75kr) för att få tillträde. Gamemasters hade ett häftigt koncept. För att komma in behövde man som sagt betala 14 nzd. Efter det fick man tillträde till en mängd av olika datorspel, xbox spel, playstationspel, spelautomater. Det var verkligen mängder av grejor att välja på. Några exempel på spela som fanns var guitarhero, singstar, klassisk motorcykel automat (man sitter på en motorcykel och styr med den) m.m.  Det fanns sjukt mycket att välja på och de exemplerna ovanför är bara en liten del av allt som fanns.

Gamemasters var verkligen en facinerade grej att gå in och kolla på och även testa vissa grejor. Jag och Ralle rockade loss på guitarhero. Han fick ta gitarren medan jag tog trummorna.  Som sagt var det en häftig grej och om jag hade varit i yngre år hade detta verkligen varit paradiset. 

 

Nu styr vi våra fötter mot Nelson. Vi ska bo på ett hostel som har ryktet att ha det bästa köket bland alla hostel som finns här på Nya Zeeland så det blir definitivt fin mat där.

Det var allt jag hade att säga för tillfället. Ses snart igen!

Hej hopp!

3

Martinborough (jobb)

 
vårat femstjärniga hotell. Till höger våran porsche.

( skrevs fredag morgon på tåget)

Hej igen!

I torsdagkväll(en vecka sedan) lämnade vi Raglan och tog oss ner till Wellington med hjälp utav nattbuss. Det var tio timmars färd innan vi tillslut var framme. Det första vi gjorde när vi kom dit var att ta upp telefonen och ringa vingårdssnubben. Efter några minuters snack så kunde Sune tillslut förstå vad stället vi skulle till hette( han pratade risig engelska och det sune beskrev det som att han visslade fram orden).  Vi bestämde även träff med honom och direkt efter telefonsamtalet drog vi till tågstationen för att åka till Featherston, som stället hette.

Detta innebar en trevlig tågfärd på ca 1 timma. Jag har lite svårt att hitta rätt ord här men det var som en nyfiken/förväntansfull känsla i kroppen beroende på att man inte riktigt visste vad som väntade.  Vi hade fått detta jobbnumret från en tysk som vi träffade en kväll i Raglan. Det enda han sa var att de hade fått bo i ett hus och sedan jobbat på en vingård.

Iallafall, när vi väl kom fram till Featherston ställde vi oss och väntade. Det var här vi vi hade bestämt att vi skulle mötas. Efter 5 minuters väntande ser vi en bil komma. Bilen ställer sig 40 meter bort och vi ser att det kliver ut en person som börjar vinka åt oss. Vi förstår att det är rätt och går bort till bilen. 

Snubben som klev ur bilen liknade en mexikanare som hade väldigt risiga kläder. Han hade ett par fula bruna skor. Ett par långa randiga strumpor som inte matchade någoting av hans andra plagg. Ett par skitiga shorts.  En sliten t-shirt som det komiskt nog  var ett stort hål precis vid magen(han hade ganska stor  kula där). Han hade även en liknande stråhatt. När vi väl växlade de första orden med han märkte vi även att han saknade framtänder, vilket ledde till hans visslande talesätt.

Efter en kort presentation, slängde vi in våra grejor i bilen. Sune satte sig i förarsätet då gubben ville se hur bra han kunde köra eftersom han skulle få köra bil till jobbet.  Vi åkte sedan i ungefär tjugo minuter innan vi stannade. Allting gick bra för sune och vid stoppet fick vi reda på att vi skulle börja jobba redan idag(fredag) och vi bytte snabbt om till arbetskläder.

Jag hoppade sedan in i en annan bil med den så kallade mexikanaren.  Vi åkte till jobbet med all packning i de båda bilarna. Efter en stunds genomgång med dittan och dattan var vi igång med arbetet. Denna dag blev det arbete från 11-16.

Efter jobbet blev vi hänvisade till vårat hus som vi skulle bo i (förväntningar på boendet var inte höga). Trots detta var boendet i sämre klass än vad vi hade trott.

Det kändes helt overkligt.  Allting gick så fort. Det kändes verkligen som natt och dag.

Det måste varit minst ett halvår sedan de städade där sist och trots att vi hade haft en lång natt på bussen+en halv arbetsdag(utan att ha ätit någonting) blev det en storstädning av vår lilla friggebo som vi skulle bo i. Denna låg på samma tomt som det stora huset. Det var ungefär 10 meter till huset.

Med ett gott samarbete vid städningen och ett antal ommöbleringar blev vi ändå hyffsat nöjda med vårat boende. Däremot så var det stora huset där köket m.m fanns katastrofalt. Där blev det dock inte någon städning och vi är fortfarande förvånade att kineserna som bodde där inte städat, beroende på att de varit där i flera månader.

Till en början sa vi att vi skulle stanna där i högst tre veckor. Sune hade även som förslag att stanna där en hel månad.

Efter första dagen fick vi en förståelse av vad jobbet innebar och vi drog ner våran jobbplan till två veckor. 

Efter andra dagen gav Sune oss beskedet att han sagt upp sig. Jobbet var slitande och vi satt på en vagn i samma posistion hela dagen så det var ganska tufft.  När vi väl var hemma från andra jobbdagen började vi kalkulera runt lite om hur mycket vi skulle tjäna på detta jobbet.  Vi kom fram till att det inte var några jättestora pengar som vi skulle tjäna med tanke på det jobbet vi gjorde. Därför bestämde jag och Ralle att bara jobba tills torsdag.

Det var en ganska hård vecka, men den har ändå varit lärdomsrik. Vi har verkligen försökt ha det så dåligt som möjligt på detta stället. Vi hade som regel att inte köpa några goda grejor. Vi var där för att jobba, inte för att ha kul.

Det har ändå varit en ganska okej tid här, men det är såklart skönt att dra vidare. Tanken på att vi inte kommer behöva jobba på några månader är inte helt fel ;)

Nu beger vi oss mot Wellington för att stanna där över helgen och kanske några dagar till.

 

3

Raglan

OBS! Detta inlägget skrevs  i Tordags.

Hej igen!

 Nu kommer äntligen en ny uppdatering.

Paradiset på Nya Zeeland heter Raglan!!!

 

Vi har varit i här i nästan två veckor och Innan vi anlände hit hade vi pratat med många som verkligen gillade stämningen i Raglan. De pratade om att det skulle vara en skön ''laid back'' stil.

Nu förstår vi vad de menar!!

Detta stället har verkligen varit otroligt med en sjukt skön stämning på vårt hostel. Innan har vi alltid velat göra något särskilt på dagarna, men på detta stället kunde man njuta av en dag genom att bara chilla på hostelet. De hade även en avslappnande bubbelpool, som hittils ligger högst upp på våran lista i spa-rankningen.   På kvällarna var de största attraktionerna poker och filmer.

 Det har dock inte bara blivit lugna dagar på hostelet. Detta stället är, som sagt Nya Zeelands kändaste surfingställe,  så det har självklart blivit en hel del surfing också. Ett tecken på att Raglan har en stark surfingkultur, är deras postlådor.  Det fanns nämligen  många specialdesignade postlådor liknande surfingbrädor lite här och där i deras hemtrevliga lilla by som man kunde gå igenom på bara några minuter. Det anda som fanns här var i princip en gata med innehåll som de flesta semsterställerna har som ex, cafe, glassförsäljing, pizza, mataffär.  Ett annat tecken såg vi när vi väl kom ner till stranden. Det var verkligen enormt med surfingbrädor . Det var surfare överallt.  I vattnet hade 80% av alla badare en surfingbräda. 

 

Såhär gick det till när vi skulle surfa

 Första dagen vi kom frågade de oss direkt när vi gick in om vi ville hänga med på surfing. Vi ville självklart det och jag tyckte mig höra något om några nycklar. Typ'' i will just hand you the key after....'' tankarna om att de skulle ge oss en bil började då svagt komma. Jag sa det till Ralle och Sune, men båda tyckte det lät för bra och jag kunde inte riktigt tro det heller så vi kom överens om att det bara var misstolkning.

Eftersom vi precis anlänt till hostelet, var vi tvunga att kolla vårt rum och dumpa  grejorna först.

 Vi blev guidade runt hostelet och till sist anlände vi till vårat rum. Vi trivdes direkt och faktorerna som påverkade trivseln var förmodligen att det var stort och även hade balkong.

Våra blickar drogs (som vanligt när vi kommer in till ett nytt hostel) till sängarna’’. Det fanns sex sängar på rummet. Två dubbelsängar och två våningssängar. Min blick fastnade mest på dubbelsängen. tyvärr var jag inte ensam om detta (De sängar som är högst rankade i våra ögon är antingen en undersäng på en våningssängen, eller en egenbädd).  Alla ville ha dubbelsängen så vi var tvungen att lösa detta på ett ’’fair’ sätt.

 Ralle vågade inte chansa och gav som förslag att han skulle ta undersängen och därmed bli utesluten i  kampen om den stora dubbelsängen. Jag och Sune som är riktiga gamblers tyckte om hans idé och fick därmed fortsätta kampen om bädden.

Det blev den klassiska sten,sax och påse.

För att det skulle bli extra spännande innan ens val av sten, sax eller påse körde vi bara bäst av en.

Vinnaren blev..........

...........

Samuel Gunnarsson!!!!! 

Med det vill jag avrunda detta med att jag sovit som en gud i nästan två veckor beroende på det lilla valet att ta påse istället för saxen, som var så nära att ploppa fram. ÄLSKAR GAMBLING!!!

Aja, tilbaka till surfingen igen. Vi lämnade våra grejor (jag på min monstersäng’’hihi’’) och gjorde oss sedan iordning för våran första surfing.

När vi väl kom ner så hjälpte de oss hitta våtdräkt och även en surfingbräda.

 Vi gick ut med brädorna till framsidan då receptionisten plötsligt drar kommentaren’’ can some of you guys drive?’’.  Det är nu vi inser att jag hörde rätt. Nån skulle få köra. Sune svarade ja på frågan och fick då ett par bilnycklar. Jag och Ralle tyckte det var kul, medan Sune mer kom in ett spänt tillstånd.

Vi slängde upp våra surfingbrädor på taket och precis innan vi ska dra iväg kommer det fram att den fjärde personen som ska med också kan köra. Detta blev en lättnad för Sune och han slängde snabbt nycklarna till han. Efter det åkte vi stillsamt ner till våran första surfingdag i Raglan.

Nästa Surfingdag

Det var samma visa denna gången. Vi skulle surfa och eftersom det var en fjärde person som också sa att han kunde köra, så lät Sune han köra. Dåligt val av Sune kan man tycka nu i efterhand, men vi lever iallafall.

Han som skulle köra var en tysk man i 25års åldern. För det första hade han verkligen noll koll på bilen och för det andra kollade han verkligen på allting.......förutom vägen.  Jag kände mig otrygg i bilen ganska snabbt.  Jag kände att han kom väldigt nära trottoarkanten av vägen några gånger, men eftersom han hade sagt att han hade kört bil i Nya Zealand innan så tänkte jag ’’ äsch,han har säkert kolla på vad han gör’’.  Dock dröjde det bara fem minuter innan det small till!..... Mycket riktigt, han hade dålig koll på bilen och han hade kört rätt in i trottoarkanten.

 Som tur var gick inte bilen sönder och vi kunde fortsätta ner mot stranden. Vi fick dock påminna han ett antal gånger att han skulle titta på vägen istället för allt runt omkring.  Aja, vi kan sammanfatta denna bilfärden som en rolig historia och vi kom iallafall tillbaka. Han var en ganska stirrig bilförare, men annars var han en rätt skön person, så döm han inte för hårt är ni snälla ;)

Ny sufingdag! (Sunes tur att köra till surfingen)

En dag hade Sune inget val, utan var tvungen att köra. Trots att bilen var fullproppad med mig, Ralle och två stekheta tjejer så körde han galant.  Det kändes otroligt tryggt i jämförelse mot andra dagar.... Så allt jag vill säga om detta är. Bra kört Sune!!

Back to the hostel!

Det har blivit mycket bakande här. Sune har kört på sina chokladbollar och jag har dragit till med kladdkaka några gånger.

Första gången jag bakade kladdkaka var jag inte nöjd alls. Jag tyckte den blev lite torr. Jag tänkte’’ aja, skit samma. Det är ju något iallafall’’ och jag började bjuda runt lite. Det roliga med detta är att jag har fått jättebra betyg på denna och vissa jag bjöd, tjatade ofta på mig vid senare tillfällen att jag var tvungen att göra kladdkaka igen. De drog till och med kommentarer att jag skulle börja jobba som bagare. 

Tur att inte Emelie hade bjudit dem på sin kladdkaka för då hade dem blvit helt tokiga. Det är lite svårt att säga att min lillasyrra är bättre än mig på att baka kladdkaka. För några år sen bakade jag kladdkaka och hade ett superrecept, kommer dock inte ihåg det eftersom jag tog en paus med kladdkakor några år, men kom ihåg det Emelie, när jag väl hittar tillbaka till mitt superrecept , då är jag oslagbar, så du är bara bättre för tillfället ;)

Måste även nämna att jag bjussat på lite pannkakor. Dessa blev däremot lyckade och det var en smältande känsla i munnen när man stoppade in pannkakorna med blåbärssylt på. Självklart kan man inte jämföra med min mormors pannkakor, men det borde ni ju förstå!

Jag vill avrunda med att säga att vi tycker Raglan har varit fantastiskt och tiden här har bara flugit iväg.

Imorgon drar vi till Wellington där vi ska träffa en snubbe som kanske har jobb till oss.

Vi  hörs snart igen!! Alltid roligt med kommentarer, fortsätt med det!!

Varma hälsningar från NZ