sweontrip.blogg.se

Slut

Hej!

vi är i Thailand nu och slappar för fullt. Ville bara meddela att det inte kommer bli något mer blogginlägg om resan.

Kul att så många följt bloggen och varit aktiva med kommentarer.

Vi ses snart. Ha de gott! :)

Thailand - Bangkok

Bangkok har börjat bra!

Vi tog en taxi från flygplatsen till koh san road som är en av de kändaste backpacker gatorna i världen.

När vi väl anlände till koh san road kände vi dock inte något sug för att ta något gammal ruckel till backpacker place så vi bestämde oss istället för att satsa på hotell.

Efter en stunds letande hittade vi tillslut ett hotell.

I Australien betalade vi lite över 200 kr/person natt för att bo på hostel så det kändes lite som natt och dag när vi betalade 100kr/person för hotellrummet.

Trötta och Goa efter flygningen drog vi ut en liten runda för att få i oss lite käk.

Vi ville gå och lägga oss tidigt denna kväll, men när vi väl kom hem och skulle försöka sova var det svårt att sluta prata om hur bra allting var. Vi kom in i ett litet lyckorus helt enkelt, och då är det ju onödigt att slösa bort det genom att sova ;)

Nästa dag började med att vi tog en taxi till shoppingområdet i Bangkok.

MBK är en av de stora shoppingcentrumen som finns här med runt 2800 butiker. Detta är köpcentrumet där man kan fynda och det går intressant nog att pruta ner i princip allting man köper. Jag har aldrig prutat innan så i början kändes det lite konstigt och jag hade ingen riktig teknik på hur jag skulle göra. Detta blev dock bättre ju längre dan gick och när dessa tre veckor är över ska det komma hem en mästare till prutare.

Vi hade planerat att stanna en natt i Bangkok och därefter ta nattbus till Phuket. Därför var våran första uppgift att boka buss.

Ralle hade hittat lite information på nätet om att det skulle vara ett bra ställe på tredje våningen som inriktade sig på att hjälpa resenärer.

Efter en stund letande hittade vi tillslut stället.

Vi går in där, men inser ganska fort vad de menade med att hjälpa resenärer. Det var nämligen bara en butik med utrustning för resenärer.

Småskrattande drar vi vidare och hittar ett informationsställe på köpcentrumet. Vi får där reda på att vi måste måste dra till ett ställe på andra sidan stan.

Vi var inte precis sugna på att dra dit och sen tillbaka igen, så vi bestämmer oss istället för att skjuta upp det hela och ta det på hemvägen istället.

Alla har ju lite olika stilar angående shopping och eftersom vi inte har några telefoner kommer vi på den briljanta iden att gå ensamma och att mötas upp vid kl fyra.

När väl kl är fyra möts vi upp och drar och käkar.

Efter käket har vi dock inte fått nog av shoppingen och bestämmer en ny tid som blir kl sex.

Kl blir sex och vi möts återigen vid mötesplatsen.

Vi är fortfarande inte helt mätta av shoppingen vid detta tillfälle och kör en gemensam liten avslutningsrunda på en timme.

När kl är åtta drar vi och snappar upp en tuc tuc som tar oss tillbaka till våran gata.

Vi är lite stressade vid detta laget och är osäkra på om det kommer gå att boka en buss. När vi väl går på våran gata ser vi ett stånd som anordnar bussresor till Phuket.

Vi ser även att bussen lämnar vid 6 på kvällen vilket inte var den roligaste synen.

Vi snackar med dem som jobbade där och de kunde fixa en nattbus till oss sa dem.

Detta stället kändes lite skumt och de sa att vi bara skulle ställa oss utanför deras ställe, sedan skulle det komma en buss och köra oss till en busstation där vi sedan skulle hoppa på en annan buss som därefter skulle ta oss till Phuket.

Vi gjorde en chansning och tänkte det var smartare att åka till busstationen själva och fixa allt på egen hand istället.

Vid denna tiden förstod vi att det var bråttom och vi småsprang tillbaka till hotellet för att hämta ut våra väskor.

Därefter tog vi en taxi till bussterminalen.

När vi väl kom fram följde vi taxichauffören som skulle hjälpa oss med buss. Han snackade med en snubbe och vi blev meddelade att det inte fanns några platser kvar.

Vi avvaktade lite och det började komma lite fler snubbar och engagera sig i fallet.

Efter tio minuters snack får vi dock lyckobeskedet.

De har tre platser till oss.

Förväntningarna på vad vi skulle få för buss var inte precis höga. Det var därför en underbar känsla att gå in i bussen och samtidigt inse att det är en av de finaste bussarna jag satt min fot i. vi ser att alla platser är upptagna, förutom tre längst bak :)

lyckliga sätter vi oss på de tre platserna och när vi tror att det inte kan bli bättre kommer de med en kakask, vatten och en filt till oss. Tjugo minuter senare drar bussen.

Med lite mindre detaljerad beskrivning lyckades vi boka en bussresa på 13 timmar, en halv timme i förväg :)

Avslutar detta blogginlägg genom att berätta att det är sjukt varmt här nere. Aldrig varit med om något liknande. Är som att gå runt i en jättebastu, men det gillar vi ;)

ha de fint nu! Det ska iallafall vi ha de. Sjukt nog är det bara tre veckor kvar nu

Surfers Paradise/Byron Bay

Nu är det äntligen dags igen och bara för att jag låtit er vänta så länge, bjuder jag här och nu på ett maxat inlägg. Håll i er!!

Bilden ovanför är tagen i Surfers paradise, som var vårat första besök efter Sydney. Har inte så mycket att säga om Surfers, men ni får nöja er med lite bilder.

Semesterkänslan har det inte varit något fel på och vi har i princip bara solat, badat och festat i Surfers.

Blev ett litet besök på Australiens största vattenpark. Den var tyvärr inte så imponerande. Skara håller bättre klass där så vi kan vara stolta att vi är svenskar.

Som avslutning på detta stället drog vi till kasinot och det dröjde inte länge innan Sune fastnade i spelautomatens värld. Det finns inga offentliga siffror på hur mycket pengar han drog in, men han har varit rätt glad nu på sistonde så jag antar att det var en hel del.

Byron Bay

Sammanlagt har vi stannat på tre olika ställen i Australien. Sydney, Surfers Paradise och Byron Bay. Alla ställen har levererat, men det är någonting med Byron som gör att det tar hem priset på bästa stället. Tiden här har varit underbat helt enkelt.

Vi började våra första dagar med lite lyx då vi bokade in oss på ett lägenhetsliknande hostel med eget kök, toalett, tv och soffa. Anledningen till att vi tog just detta stället var att de hyrde ut surfbrädor gratis, vilket ledde till en hel del surfing. Vi deltog även i en helt fantastisk grillkväll som tar hem första priset med hästlängder. Magen höll på att sprängas efter alla bamseportioner man tog, men vi kände att vi förtjänade det efter den hårda tiden vi haft i Australien.

Efter några dagar kände vi att det var dags för förändringar och vi bytte hostel. Vi träffade på en skön svensk som vi tillbringade mycket tid med. På bilden ovanför ser ni en av de många tajta pingismatcherna som spelades.

Ralle pustar ut efter en hård löparrunda.

Vi kunde såklart inte hålla oss borta från surfingen även att det inte ingick brädor på det nya hostelet. Jag, ralle och en annan svensk satt nere vid stranden och kollade ut mot havet. Av någon anledning kommer vi in på hajämnet och en av oss drar kommentaren pekandes ut mot havet’’ nånstans där ute simmar det en vithaj nu’’. Det var inte så mycket mer om det och vi drog i och surfade tio minuter senare. När jag väl ligger på min bräda tycker jag mig se en fena som kommer upp kanske 50 meter bort. Jag känner mig dock inte riktigt säker på min sak och fortsätter kolla åt det hållet. Efter kanske bara 10 sekunder ser jag en fena igen och jag skriker till ralle.

Det är en haj där ute! Vi drar in mot land för att kolla utåt havet på lite grundare vatten.

När vi väl står där ser även Ralle att det kommer upp en fena. Man var ju inte direkt rädd i och med att vi var på så grunt vatten utan det var mer en häftig känsla. Vi hinner inte stå där länge innan det börjar krylla av fenor där ute. Jag inser då att jag blivit lurad. Det var nämligen en delfinfena jag såg och inte en hajfena, haha. Jag önskar nästan att jag inte hade fått veta att det var en delfinfena jag såg, men att ha surfat så nära delfiner får väll också gå.

Dykarcertfikat – Clear

Dykningen här har varit helt otrolig och vi har fått se massvis med intressanta arter. Jag måste dock säga att det mest spektakulära med denna dykningen är min otroliga prestation under vattnet. Såg en fisk längst ner på bottnen som stirrade lite fräckt på mig. Jag insåg snabbt vad den hade i tankarna och det skulle visa sig bli en hård kamp. Iallafall drog jag ner på botten och la mig på magen ungefär en meter ifrån fisken. Vi stirrade på varandra i kanske 15 sekunder innan han kände sig underlägsen och gav sig. Den bröt ögonkontakten först helt enkelt och vinsten var min. Min dykarkompis såg detta och hon tyckte det var ett konstigt beteende av mig, men det är sånt man får ta om man ska visa vem som är boss nere på djupet.

Vi träffade på riktigt skönt folk här som vi spenderade några goa kvällar med.

tiden i Australien har varit kanon och vi har verkligen njutit av vistelsen här. Känns riktigt hårt att lämna surfingen, men jag hoppas att vistelsen i Thailand kan trösta mig lite där.

Sitter just nu på golvet på flygplatsen samtidigt som jag hör en snarkande sune. Rickard sover också rätt gott, men han är lite tystare. Aja, nu vill jag också få lite sömn. Om runt 7 timmar beger vi oss mot Thailand för nya äventyr.

Ha de gott :)

Australien - Sydney

Nu har vi tillbringat våra första dagar i Australien. Staden heter Sydney och sammanlagt har det blivit fem nätter här. Jag vet inte hur bra koll ni har på geografin men många tror att antingen Sydney eller Melbourne är huvudstaden i Australien. Så är dock inte fallet utan huvudstaden heter Canberra och ligger mellan dessa två Städerna. Detta kan tyckas vara lite konstigt beroende på att Canberra bara är en liten stad med ca 300 000 invånare, medan Sydney och Melbourne ligger på betydligt mer. Anledningen till detta är att både Melbourne och Sydney ville vara huvudstäder och eftersom dem inte kunde enas kom de istället på idén att bygga upp en ny stad emellan dessa städer. Detta stället är idag känt som Canberra och är som sagt huvudstaden i Australien.

Sådär ja, då är ni Australien experter och nu ska ni även få höra lite om vår tid här!

Till att börja med kan jag ju säga att ni ska vara glada att ni känner oss. Vi är nämligen kändisar här nere nu efter att ha passerat en inspelning av någon form av polisprogram. Vi passerade dock bara i bakgrunden så alla oroliga föräldrar. ni kan vara lugna. Vi sköter oss, iallafall oftast ;)

Denna bilden är från första kvällen då vi var på väg ner mot operahuset. Vi gick i hamnen och kollade på båtar, samt de fina resturangerna som låg precis vid vattnet. När vi väl går där märker jag att det blinkar till på himlen. Jag hade ingen aning om vad det var och tänkte inte så mycket på det.

En stund senare blinkar det till igen och denna gången upptäcker även Sune detta och funderingarna på vad det kunde vara började ta fart. Förslaget om att det kunde vara åska kom såklart upp, men det kändes ändå inte troligt. Detta blinkande fortsatte sedan med jämna mellanrum och när vi går till ett ställe med bättre sikt inser vi att det förvånansvärt var åska som höll på att spöka. Detta var den mest facinerande åskan jag beskådat och det var verkligen mäktigt att se hela himlen lysa upp. Antar att det varma vädret gör att åskan blir lite mer kraftfull här nere och så länge man inte är under den är det ju ganska trevligt. Åskan var nämligen en rätt lång bit från sydney eftersom vi inte kunde höra något från den, utan bara se ljuset från blixtrarna.

Efter våran åskupplevelse drog vi och checkade in operahuset. För att komma till operahuset tog vi en stig som gick genom en park och när vi väl går där hör vi att det skriker till. Ljudet kom från ett träd som var ganska nära oss och alla kollar lite nervöst på varandra, väl medvetna alla trevliga djur som finns i Australien. Vi triggade igång varandra lite vid detta tillfället och det var en hård kamp om vem som skulle gå i mitten där ett tag. Vi var vid detta tillfället omgivna av ganska tätt buskage. När vi väl kom ut på lite öppnare områden kunde vi lugna ner oss lite och vägen mot operahuset fortsatte. Plötsligt hör vi ljudet igen, men denna gången är vi lite mer våghalsiga. Ljudet kom återigen från ett träd och vi börjar sakta ta oss mot detta. När vi väl stått där ett tag får vi syn på djuret som intressant nog visade sig vara en flygande hund.

Efter att ha studerat på denna lilla varelse ett tag fortsatte gången till operahuset. Vi fick syn på ingången till Botanical Garden(en stor trädgård som är väldigt känd i Sydney) och tänkte att vi skulle gå till operahuset via den. Vi såg att det var stängt och jag och Sune fortsatte gå. Ralle ville dock vara säker på att det var stängt och gick och gjorde ett försök att få upp grinden. Precis när han rycker tag i grinden börjar det skrikas för fullt. Jag och Sune går ungefär tio meter framför vid detta laget och vi hör såklart också skriket och kollar bakåt.

Då ser vi Ralle komma springandes i full rulle med händerna över huvudet i tron om att fåglarna som var efter honom(det var nämligen fåglar som skrek).

Nu i efterhand har vi svårt att tro att det var Ralle de var efter, men tajmingen de hade var helt underbar. På bilderna ovanför ser ni de djuren som höll på att skojja med oss denna kväll.

Efter den spännande promenaden kom vi till slut fram till operahuset. Väl där var det en trevlig syn att beskåda det mäktiga konstverket och även harbour bridge. Det blev inte precis sämre av den avslappnande livemusiken som spelades på en bar precis nedanför.

Det blev ett litet besök på den kända stranden Bondi beach.

Vi var även på en strand som hette manly beach och tyvärr blev det inget surfande för oss här, istället roade jag mig med att ta lite kort på andra surfare.

För att ta sig hit var vi tvugna att ta färjan, vilket gav oss ett ypperligt tillfälle att fotografera operahuset ännu en gång.

Det blev även en dagstur till Blue Mountains. Detta ställe beskrivs som Grand kanyon fast med lite träd här och där istället. Vi hade en sjukt skön guide denna dag och vi snackade lite lätt med han under dagen. Vi nämde att vi skulle till Thailand och när vi var påväg hem från utflykten började han snacka i högtalaren. Vi satt längst bak i bussen och det tog några sekunder innan vi greppade att det var oss han snackade med. Helt plötsligt började han dra en hel historia om vad vi skulle göra och inte göra. Det blev som en vanlig konversation. Den enda skillnaden var att vi fick skrika fram svaren och även att hela bussen fick höra på det hela. Lite ovanligt, men väldigt roligt.

Ursäkta kineserna på bilden ovanför, men dom är överallt här nere så det är nästan en omöjlighet att inte få med dem.

Just nu sitter vi och inväntar flyget som ska ta oss upp till Brisbane. Det går inte förrän imon på morgonen, så vi kommer spendera natten på flygplatsen. Än så länge är det rätt lugnt och jag har min submacka som ligger och väntar så ska nog inte blir några problem.

Det var allt för nu.

Tack och hej!

Franz Josef/Greymouth

Här kommer ett inlägg från både Franz Josef och Greymouth.

Franz Josef

Jag har inte mycket att skriva om Franz Josef och det enda som är värt att notera är att vi var och tittade på den kända glaciären som är högt rankad på listan(att göra i Nya Zeeland).

Det fanns två glaciärer att titta/gå på. Den ena hette Franz Josef glacier och det var i den byn som vi bodde på. Den andra hettte Fox glaciär och låg ungefär 40 min buss från Franz Josef. Jag har ingen aning om vad skillnaden på utseendet var mellan dessa två , men jag antar att de var ganska lika.

Däremot var det skillnad över hur man tog sig till de olika glaciärerna. För att kunna ta sig till Franz Josef glacier var man nämligen tvungen att ta helikopter medan man på fox glaciär kunde ta buss och sedan gå upp.

Vi valde dock inget av dessa alternativen utan våran småländska sida beordrade oss istället att gå till en utsiktsplats en bit ifrån glaciären och kolla på den därifrån, vilket var gratis.

Greymouth

Eftersom vi inte visste vad vi skulle göra i Australien var detta ett perfekt tillfälle att ta reda på det. Dagarna här har bestått av mycket datorsittande. Under bilbiotekets öppettider har vi varit där i princip hela tiden och jagat information om jättelandet Australien. Eftersom de har ganska korta öppettider har vi fått mycket tid över så det har såklart funnits tid för lite andra grejor med.

Detta ligger i topplistan av alla hostel vi varit på och jag verkligen älskade designen här. Trots den grova blandningen av alla möjliga olika färger var det som att allt smälte samman och det passade verkligen perfekt. Ett exempel ser ni på bilden ovanför och det mest imponerande med denna bilden är att han/hon inte målat röret helfärgat utan istället matchat det med väggfärgen. Det var dock inte bara designern som var fin, utan det var även ett hostel som det fanns mycket att göra på.

Det enda negativa jag har att säga om detta stället var att man var tvungen att betala för att få bada spapool då vi tidigare alltid kunnat göra det gratis. Dragningskraften från spapoolen var dock för stor och det blev iallafall ett avslappnade bad under vår vistelse här. De hade även gym och bastu, som även det kostade en liten slant. Vi var dock så brutala så vi drog in dit(utan att betala) och körde lite på gymmet ändå. Till och med Sune fick sig en liten åktur där.

Det fanns sjukt många bra filmer här och det var även en skön miljö i tv-rummet, så vi betade av många intressanta filmer i detta rum.

En kväll upptäckte vi att de hade monopol i spelhyllan. Vi snodde åt oss det direkt och efter denna händelse blev det monopol fyra kvällar i rad.

När vi gick ut från bilbioteket efter ett sjutimmarspass träffade vi på ett par svenskar precis utanför. De hade också varit på Nya Zeeland i tre månader. Skillnaden mellan dem och oss var att de skulle stanna här ytterligare en månad. Efter en trevlig konversation på ungefär en halvtimme var vi tvungna att bjuda hem dem på en monopolkväll. Dem var helt ok på monopol, men som ni säkert förstår kunde de inte bemästra oss. Jag och Ralle blev kvar i finalen där det var en hård kamp. Ralle hade hotell på sex gator. Jag hade hotell på fem. Trots detta lyckades båda två undvika varandras gator i evigheter. Tillslut gav sig dock tärningarna för mig och jag råkade hälsa på en av hans dyraste gator. Detta blev slutet för mig och Ralle tog efter runt fyra timmars spelande hem vinsten. Stort grattis till han.

Detta är våran sista dag i Nya Zeeland och tiden här har varit fantastisk med många underbara vyer och upplevelser. Vi sitter just nu förväntansfulla på flygplatsen i Christchurch och jag ska i detta nu bege mig mot gaten där Ralle och Sune väntar. Därefter kliver vi in i Quantas planet som ska transportera oss till Sydney.

Hej då Nya Zeeland. Trevligt att träffas

Queenstown

Sup guys

Jag har hört rykten om att kylan har svårt att släppa taget om Sverige och vi har fått lite medlidande med er efter att ha varit i Queenstown. Vi har nämligen också känt på lite kyla här. Vi har knappt kunnat gå i kortbyxor och kortarmat, trots att det varit klarblåhimmel. De första dagarna här var varma och sköna. Sedan var det som om någon tryckte på en knapp och helt plötsligt var det kallt, så om ni är sugna på att tycka lite synd om oss, kan ni göra det nu.

Back to work

Detta är lätt den häftigaste byn hittills och jag älskade dem mäktiga bergen som verkligen omfamnade detta lilla ställe. Det var lite som om dem tog hand om Queenstown. Jag gillade även utseendet på byn, då det påminde mig om de klassiska skidbyarna som jag är väldigt förtjust i. Detta stället är känt som äventyrarnas mecka och om man vill ha äventyr eller adrenalinkickar är detta rätt ställe att åka till.

Jag har ingen fakta på detta, men är ganska övertygad om att detta är den mest besökta destination på sydön och i princip alla som rest runt här, har varit i Queenstown. Vi var här när det var lågsäsong och ändå var det helt proppat på gatorna.

Efter lång väntan har vi äntligen gjort det. När vi väl gjorde detta bungyjump, trodde jag att det var den tredje högsta i världen och det var skön stolthet och gå runt och säga det. Jag har nu sökt lite om detta och har nu insett att det inte riktigt stämmer. Vet inte varifrån jag fick för mig att det skulle vara den tredje högsta, men iallafall. Den vi gjorde var 134 meter hög och det räckte gott och väl.

Denna bungyjumpen var både hemsk och underbar. Tänk er själva att gå ut på en liten ihopsvetsad trampolinliknande gång med en person bakom som säger ’’come on, walk faster’ och du vet att du är påväg mot ett hopp som är från 134 meters höjd.

Rädslan i kroppen när jag stod på längst ut på ’’trampolinen’’ var enorm och det blir ju inte precis bättre när man är höjdrädd.

Precis innan jag hoppade, sa snubben som jobbade att jag skulle kolla upp i kameran innan jag hoppade. Jag kan lova er, det var den jobbigaste tagningen jag varit med om och det var verkligen en plåga att titta upp i kameran.

Det goa med bungyjumpprocessen var när man väl var i luften och föll frittfall. Det var som en lättnad när man väl hoppat från’’trampolinen’’ och var i luften.

Nu när jag väl filosoferar om detta slår mig tanken att det egentligen borde vara läskigare att vara påväg full fart mot marken, än att stå safe högt upp och kolla ner. Makes no sense!!

Jag drar slutsaten att kroppen är väldigt konstig!

Vi träffade även på vår norska kompis Maja här. Vi visste att hon skulle vara i Queenstown samtidigt som oss och hade därför lovat att vi skulle hoppa bungy med henne. Det blev dock mer häng än bara bungyjump och på en av bilderna ovanför ser ni när vi sitter och fikar med underbar utsikt över lilla Queenstown, efter att ha vandrat upp till utsiktsplatsen.

Jag och Ralle testade på downhill. Riktigt go körning blev det och tillskillnad från förra gången kunde vi denna gång ta liften upp till toppen och sedan åka ner i de olika spåren. När vi cyklade i redwoodpark i Rotorua behövde vi nämligen cykla upp för branta backar hela tiden. Vi föredrar helt klart liften

Trots denna lilla by har Queenstown ett av de bästa nattliven På Nya Zeeland och det var smockat på klubbarna om kvällarna. Detta gällde inte bara på helgerna. Det var full rulle även på vardagarna. På bilden ovanför ser ni oss försöka få lite hemlängtan genom att gå in på den kända icebaren. Vi lyckades dock inte få någon hemlängtan och vi känner oss ganska nöjda med värmen.

En av de viktigaste sakerna att göra i Queenstown skulle vara att äta på Fergburger. Fergburger är ett hamburgerställe som endast finns i Queenstown. Jag har aldrig varit någon storätare gällande hamburgare, men dessa hamburgare var något utöver det vanliga. Jag tänker inte ta mig an en förklaring av hur de smakade, men om ni nån gång besöker Nya Zeeland måste ni smaka på dessa.

Jag vet inte vem av oss som har rekordet på antalet fergburgers här, men om fantasin var dålig gällande vad vi skulle laga för mat kom Fergburger fort upp som alternativ. Jag vet inte om fantasin var medvetet dålig, men det blev iallafall många mål på Fergburger. På bilden ovanför den ser ni den så kallade Big Al. Detta var den mest extrema burgaren som erbjöds. Denna innehöll två hamburgare, massa bacon, två ägg, tomat, sallad och massor med ost. Rekordet för den personen som käkat upp denna snabbast är 1 min och 46 sekunder. Det tog betydligt längre tid att käka upp den för mig.

Det var allt för nu.

Ha de fint!

Kommentera gärna

Dunedin

Hej!

Vi har nu varit i Dunedin runt en vecka. Av alla städer i världen, är Dunedin den som ligger längst ifrån Sverige. Om vi snackar fågelvägen är det ca 18 000 km. Denna staden består av drygt 110 000 invånare och 15 000 av dem går på universitet här, så gatorna är verkligen smockade med ungdomar.

Första kvällen blev som vanligt lugnt då vi alltid brukar försöka samla ihop oss lite när vi kommer till nya ställen. Andra kvällen blev också egentligen lugn, men ändå inte ;)

Det var nämligen såhär. Vi drog bort till studentlägenheten som våra kompisar vi träffade i Christchurch bodde. Vi hängde hos dem ett tag och träffade lite nytt folk. Vi hade bestämt oss att testa på nattlivet denna kväll. De vi hängde hos hade dock skola nästa dag, så ingen av dem hängde med ut.

Vi drog iallfall ut och kollade läget.

Det visade sig att allting var stängt och det kanske inte var så konstigt beroende på att det var måndag. Trots att allting var stängt tar vi ändå med oss ett minne från denna kväll.

Vi gick alla tre på en liten sidogata och det var inte en enda människa där. Som ni säkert vet så kan trycket bli lite högt ibland och då måste man ju såklart göra något åt detta. Eftersom jag inte ser någon toa i närheten splittrar jag mig lite från från Sune och Ralle. Därefter tittar jag mig runt omkring och när kusten är klar går jag in i action.

När jag väl stått där i kanske tio sekunder ser jag en bil komma. Bilen är ungefär 50 meter bort och kommer mot min riktning. Jag är ju inte precis stolt över min handling så jag skyndar på så mycket som möjligt. När bilen är kanske trettio meter ifrån är jag klar och går mot Sune. I detta laget är jag inte helt säker på att bilen hann se vad jag gjorde, men visste ändå att det fanns en risk.

Jag började iallafall gå mot Sune. När jag är påväg till han är han vänd mot mig och jag ser att han ger mig en blick som jag verkligen inte gillar och jag kände direkt att detta inte var bra. Jag kollar därefter mot bilen igen och då ser jag att det är en polisbil.

I detta skedet var jag inte helt säker på att han hade sätt mig, men nerovsiteten var ändå extremt hög. Jag och sune fortsätter gå och polisbilen närmar sig.

När han är jämsides med oss svänger han in. Jag inser i detta laget att han hade sett mig och märker att han vill att jag ska komma. när jag gick dessa steg mot polisbilen hade jag inte precis dem trevligaste tankarna ;)

Han pratade med mig med en bestämd röst och sa’’ if u piss at the policestation again, you will sleep at the policestation’’. Han körde därefter 40 meter fram och svängde in.

Detta är verkligen helt sjukt! Första gången jag pissar olagligt här i Nya Zeeland, lyckas jag pissa på polisstation samtidigt som en polisbil kommer och inspekterar det hela.

Nog om det. Det har iallafall blivit många härliga skratt på grund av detta ;)

Nu är vi proffs på chockladtillverkning. I Dunedin finns det en känd chokladfabrik som erbjuder guidade turer i fabriken där man får hänga med in och se hur det gick till. Antingen tyckte jag bara inte det var intressant eller var det den tråkiga tanten som vi hade som guide. Det lät verkligen som hon klagade fram orden. Vi kan säga att det var en blandning så hon inte blir allt för ledsen. Det positiva med denna turen var all choklad vi blev bjudna på. Den var verkligen grym. De hade massa härliga kombinationer som vi fick smaka på.

Vi var även på öltur och ovanför ser ni när vi testar på de olika sorterna. Snubben som guidade oss var en trevlig liten filur och när vi smakade visade han oss intressanta tekniker på hur de riktiga lirarna gör när de smakar på öl.

Detta var verkligen coolt. Vi vandrade nedför en stig runt tio minuter innan vi kom till denna gångtunnel. Det var precis att man kunde gå raklång och den var ca 30 meter lång. När man passerat tunnelen väntade en strand. Det är en historia bakom detta mästerverk, men kommer dock inte ihåg exakt hur denna lyder. Det var sjukt stora vågor på detta stället, runt 4-5 meter höga. Jag fick tyvärr ingen jättebra bild på detta, men självklart filmade jag så det får ni se när vi kommer hem

Vi gjorde en vandring som hette pineapple track. Jag har ingen aning om varför namnet uppstod, men så var det iallafall. Denna vandring var inte speciellt imponerande i jämförelse mot vad vi gjort tidigare.

Vanligtvis när vi träffade studenttjejerna snackade vi alltid engelska, men eftersom det bara var jag, Ralle, Sune och Mika kunde vi snacka svenska med henne(hon bodde i amerika, men eftersom hennes mamma var svensk, så kunde hon förstå svenska) . Det speciella med detta var att vi snackade på svenska med henne, medan hon svarade på engelska hela tiden. Kändes helt lustigt ;) På bilden ser ni platsen där vi avnjöt ett underbart fika, mycket beroende på att vi varit på chokladtur dagen innan. Det blev inget nyttighetsfika, men gott var det :)

När vi kom hit hade vi inställningen att rugby skulle vara helt galet här. För ungefär en och en halv månad sen kollade vi på deras landslag när de spelade. De var någon slags turnering. Vi taggade upp jättemycket för detta och trodde att alla barer skulle vara fyllda när nya zeeland spelade. När vi väl kom till den så kallade sportbaren var vi de enda som kollade på matchen. Det var lite annat folk där, men de brydde sig typ inte om matchen. Vi blev sjukt förvånade över detta och tappade därför intresset för sporten.

När vi var på öltouren i Dunedin berättade han som guidade oss att det skulle vara rugbymatch på fredag. Han tyckte vi skulle gå, men eftersom vi tyckte landslagsspelet varit så lamt, var vi tveksamma. Några dagar senare bestämde vi oss för att gå ändå. Jag är sjukt glad att vi gjorde det och det var verkligen en grym uppplevelse. Det kändes som att vara på en show. Jag har laddat upp en film på youtube där jag klippt ihop lite av de skönaste stunderna från matchen så ni ska få en liten känsla över hur det var.

http://www.youtube.com/watch?v=zOxkym9cG8I&feature=youtu.be

Jag är faktiskt i Queenstown när jag skriver detta nu och det är verkligen underbart här, men mer än så tänker jag inte säga om denna hemtrevliga by, utan det får ni vänta på tills nästa inlägg. Ha de!

Christchurch

Hej!

Hoppas ni uppskattade Sunes blogginlägg från Kaikoura.

Nu är jag back in business igen och ni ska nu få höra om våran vistelse i Christchurch.

Denna staden var med om en rejäl katastrof för två år sedan. Det var en kraftig jordbävning som uppstod, vilket ledde till att staden totalförstördes. Detta har satt sina spår i staden och trots att vi varit här två år efter händelsen, är det fortfarande lätt att notera de otroliga konsekvenserna som uppstått.

Det är mängder av byggprojekt som pågår och många vägar är fortfarande avspärrade. Denna miljön är häftig att se på i tio minuter. Därefter blir den ganska tråkig och man är inte så tillfredsställd av att hänga ute på stan bland alla trasiga byggnader och oväsen från maskinerna.

Det var däremot ett fascinerande shoppingområde i mitten av stan. De hade nämligen byggt upp detta i ett containertema. Det såg ut som vanliga containrar, förutom att de var målade i färgstarka färger. Det helt enkelt ett väldigt unikt koncept.

Detta var dock det enda stället som var värt att hänga på, vilket ledde till att mycket tid spenderades på vårat hostel. Vi var jättenöjda med vårat boende så det var inte helt fel det heller.

En av anledningarna till att vi var så nöjda med detta, var det underbara köket. Den musiken som spelades där var otrolig. Jag har ingen aning om vad det var för radiokanal. Det enda jag vet är att den visste exakt vilka knappar den skulle trycka på för att få mig på gott humör. Det var alltid en skön känsla att gå in i köket och släppa loss lite ;)

Av någon konstig anledning hade vi fått för oss att detta skulle vara en studentstad och eftersom det var helg ville vi ut och kolla om det var något drag på nattlivet i Christchurch.

Vi blev dock lite nertaggade på detta när vi fick höra att alla klubbar i city center var nerslängda. De enda som var tillgängliga låg jättelångt bort.

Till en början sa vi att vi skulle dra ut och kolla läget ändån. Planen ändrades dock när kvällen närmade sig och det blev istället en kamp mot värmen i bastun och även ett långt besök i spapoolen. Tror vi låg där i 2-3 timmar, vilket inte var helt fel.

Ni tycker säkert det är underligt att en häst befinner sig på ett sådant vältrafikerat område.

Ni kan vara lugna, det tyckte vi också och jag måste berätta för er vad som hände.

Vi gick på trottoarkanten precis jämte en högtrafikerad statsväg. Bilarna som körde på vägen höll ganska hög hastighet. Kan inte säga exakta hastigheten, men det gick undan iallafall. Jämte oss, ca 50 meter åt vänster var det en lite mindre trafikerad statsväg.

Helt plötsligt får vi syn på en lös häst som kommer i full galopp. Som ni säkert inser blev vi sjukt förvånade över detta.

Oroligheten kom dock fort i kroppen när vi såg att hästen hade ställt in siktet på stora vägen och närmade sig med hög hastighet. Bilarna körde som tokar där och det var grönt ljus i precis fel riktning.

På den korta tiden hann jag tänkta många olika tankar på vad som kunde ske.

Jag kan berätta att detta var hästens lyckodag!

När den hade ca tio meter kvar, slår trafikljuset om till rött och innan den andra vägen hinner få grönt, hann hästen gallopera sig ut mitt i fyrkorsningen.

Där tvärnitatade den och frös i den positionen.

Det dröjde inte många sekunder innan den klassiska situationen uppstod. Inom loppet av tio sekunder hade två snabbtänkta bilförare sprungit ur sina bilar och tagit kontroll över situationen. Den ena tog hand om hästen, medan den andra lekte polis och stoppade all trafik. Det var verkligen imponerande!!

Vi stod på samma ställe under hela händelsen och när väl situation lugnat ner sig ser vi en gubbe komma i full rulle på samma väg som hästen kom ifrån.

Eller full rulle vet jag inte. Han gjorde så gott han kunde, men det var ju inte precis någon bolt om man säger så...

Aja, tur det gick som det gick och denna händelsen kryddade till promenaden lite extra. Det var ju inte precis det man första man förväntade sig skulle hände när man är på väg ner mot centrum ;)

Jag sammanfattar Christchurch som en mellanlandning. Under denna tiden här tror jag att alla tre gått och tänkt på Dunedin som är nästa destination. Vi träffade nämligen på tre tjejer första kvällen i Här.

En amerikanska som komiskt nog kunde svenska. En annan amerikanska och sist men inte minst en norska. Detta var verkligen helt perfekt. Dessa tre tjejer pluggade nämligen i Dunedin och eftersom det var vårt nästa mål, kunde det inte bli bättre.

Trots att de bara var en kväll hann vi få reda på mycket intressanta grejor och de gjorde ett bra jobb på att få oss exalterade.

Måste även nämna att vi stött på ytterligare två norskor och man känner att norskan börjar ta sig nu så om det fortsätter såhär här kan det komma hem tre norsktalande svenskar och det vore ju kempebra!

Det var allt för nu och vi hörs snart igen :)

Detta inlägget är nämligen sent publicerat, så var på er vakt !

Kaikoura

Då var det dags för en uppdatering över kaikoura. Dock denna gången kommer inte uppgiften ligga på samuels axlar utan uppgiften

har istället hamnat i mina händer. Nu undrar ni säkert vem ”mina” är och det ska jag berätta för er, men först så kommer historien om kaikoura.

Till ögat så är kaikoura inte så mycket att se på med stadens (om man kan kalla det för stad) tre tusen invånare. Det finns dock mycket bakom kulisserna som är värt att upplevas.

Vi kommer till kaikoura på en tisdag med lite dåligt väder och det är ganska kallt. Vi ser folk gå med stora dunjackor och vinter mössa medans vi själva anländer i shorts och t-shirt. Man märker att folk inte är vana vid lite kallare väder här nere och då räknas allt emellan 15-20 grader som kallt. Allt under 15 räknas som istid. Hur som helst så kommer vi fram till vårat hostel som är en bra blanding emellan

Ett fint laidback hostel och ett hus eller snarare en liten gård.

Vi blir infösta i ett av utehusen och får ett ganska typiskt dorm room,

Med i stort sätt inte mer än ett par våningsängar i rummet.

Vi gör oss lite hemma stadda i form av att packa upp lite kläder, vi slänger upp en tvättlina och vi byter om lite snabbt.

Vi ger oss iväg till new world som är en mataffär som maxi skulle man nog kunna säga vilket låg på andra sidan staden/byn vilket var längre än man kunde tro. Det tog ca en halv timme att gå till affären men oj vad det var värt det........

Så mycket roligt man kan ha på en gång(sarkasm).

Dagen är dock inte slut än och när vi satt ner och åt våran lunch så började vi prata med två trevliga tjejerifrån Linköping. samtidigt så avnjöt vi också dagens Chokladbollar, vilket kom som en gåva ifrån ovan, och med ovan menar jag att Samuel och Rickard satt ner medans Oskar ( som i övrigt bakade bollarna) ställde ner det på bordet.

Nu när Chokladbollarna var på plats så kunde vi med glada miner dissa och se ner på tjejernas Smördegsbollar(de bakade smördegsbollarna efter att de sett våra chockladbollar). Dock så kan man inte ha så roligt hela tiden så till slut fick även vi dra till sängs.

Dag två så började vi med en lång sovmorgon, vilket kanske inte är mycket till början men ibland så vill man varva ner lite.

Vi gör våran standard frukost med havregrynsgröt, ägg och även nudlar.

Vi skyndar oss ner till ett av byn’s internet café. Någon är ju tvungen att beställa något så Oskar beställer in en stor kopp kaffe vilket såg sjukt smarrigt ut. Fram rök nu datorer och mobiler och vi satt och kollade upp lite olika saker tex. Så beställde vi buss och boende till Christchuch och vi kollade även upp lite PADI (dykar certifikat)kurser som vi förhoppningsvis hinner med att ta i Nya Zeeland så det är frittfram att dyka i australiens mäktiga barriär rev.

Det sluta dock med att tiden rann lite iväg för oss när vi satt, så vi var tvungna att ge oss iväg till dagens aktivitet som igentligen var att vi skulle gå runt halvön och titta på sälar.

Vi fick gå längs kusten ett par km innan vi kom fram till där tracken började. Det var low tide vilket gjorde att Enorma plattaklippformationen dök upp som gjorde det möjligt att gå bland sälarna. Om det var svårt att se sälarna så kan man fråga Samuel om den saken då han med snabba steg kom springande efter att han nästan klivit på en sovande sälhane. Om jag ska vara helt ärlig så såg jag knapp heller sälen så jag kanske inte ska skratta. Efter samuels close encounter så började man se sälar lite här och där. Helt plötsligt så kryllade det av dom, det var som om de kom ifrån ingenstans och det var väldigt häftigt i och med att man kom så nära och man kunde i princip röra dom, vilket vi såklart inte gjorde men jag ville bara sätta in en bild över hur nära vi verkligen kom sälarna.

Även om sälarna var väldigt trevliga att titta på så tycker ändå jag att platsen som vi åt våran kvällsmat på slår allting. Om man tar Dovers vita klippor med ett snö täckt alperna i bakgrunden och en underbar solnedgång och sätter en bänk någonstanns i högen så har jag satt in ännu en bild i huvudet på er. Jag kan tänka mig att några av er där hemma sitter och skakar på huvuderna som om jag skulle hitta på att det här men så beskrivande fantasi har inte ens jag, det var så fint.

Dag tre och den sista dagen i kaikoura innan vi lämnar för Christchuch.

Vi fick masa oss upp tidigt för att hinna med vårt flygplan.

Det va en liten spontan sak som vi bokade kvällen innan.

Vilket plan, vad är det för plan, ska dom åka någonstans eller är det sightseeingpå gång.

Ni som gissade på sightseeing så var det precis det vi skulle göra.

Idag skulle vi nämligen åka fyra manna plan och titta på kaskelot (en val) och för ihoppningsvis lite andra saker också.

Det börjar med en kort säkerhets genomgång följt av en ännu kortare genomgång av valarna innan vi satt ombord det lilla planet. Det startade fruktansvärt lättsamt och även om det guppade runt lite i luften så var åkturen väldigt behaglig. Det tog ca 10 min att komma ut till stället där valarna höll till och efter det så tog det ca 5 min för oss att få syn på dessa magnifika djur. Piloten sa att kaskeloten vi såg nu vägde förmodligen omkring 30 ton och han cirkulerade valen väldigt stadigt så att vi kunde ta så många bilder vi ville. Efter ca 5 minuter vid ytan så dök valen och därmed så åkte vi tillbaka till flygplatsen där vi komifrån.

Detta var det sista ifrån kaikoura och nu måste jag skynda mig att skriva klart för annas blir Samuel galen om han får se att jag har lagt upp ett blogginlägg. Man kan sammanfatta Kaikoura med att det varit en bra laidback tid och vi har fått se det vi velat men nu är vi ganska nöjda så vi ska åka vidare till Christchuch.

Dagens ”gäst” bloggare var OJJJJ nu kommer Samuel emot mig och han ser inte glad usrejipesoigneråoijd.....

Nelson (Abel Tasman)

Hej!

Vi har nu kommit oss tillrätta på sydön och har varit i Nelson ett par dagar. Höjdpunkten här var helt klart vandringen i Nya Zeeelands populäraste nationalpark som kallas Abel Tasman. Det fanns ett företag man kunde vända sig till om man ville besöka nationalparken. Detta företaget erbjöd olika kombinationer av parken. Det kunde vara alltifrån helikoptertur runt området, kajak, kajak kombinerat med vandring, dagsvandring, vandring flera dagar. Det fanns även andra alternativ men dessa var de enda som jag kom på för tillfället.

Vi valde ju såklart den tuffa vandringen genom hela abel tasman. Sammanlagt var denna sträckan ungefär 40 km.

Ralle kände inte för att bära runt på sin stora väska så istället tog han sin miniryggsäck. Detta gjorde att han inte kunde få plats med allting. Istället löste han detta med att gå med en plastpåse i ena handen. Jag tyckte detta var en dum idé och vet själv att det kan vara jobbigt att bara gå med plastpåsar från affären till hemmet. Trots att han gick 4 mil med sin lilla plastpåse i handen klagade han inte. Han tyckte det gick galant.

Sune körde på med sin vanliga väska.

Jag däremot kände inte för att gå runt med plastpåse så jag testade för första gången på resan att slänga upp min rullväska på ryggen. Till en början var den lite obekväm men efter ett tag lärde jag mig inställningarna och tillslut var den riktigt bekväm.

En rolig grej med denna vandringen var maten. Eftersom vi skulle vara i väg tre dagar var vi medvetna om att matplaneringen var viktig. Jag och Sune har varit ute och levt vildmarkslivet innan men då har vi alltid kunnat använda oss utav eld så det var även en utmaning för oss.

Vi drog alla tre till affären där vi sedan splittrades upp fort. Alla hade sina egna ideér om vad man skulle köpa för att överleva. Sune var den snabbaste av oss och han var klar med sitt handlande innan vi hann blinka. Jag och Ralle var däremot lite mer eftertänksamma och vi gick där länge och spekulerade. Det blev nog runt en timme i affären för oss. Tänkte att det kunde vara intressant för er att få se vad vi tog med oss så nedanför kan ni se allas olika matsäckar.

Sunes Matsäck.....3st bönburkar, 6st bananer, 6 kokta ägg, 6 energy bars, brödlimpa, 1 påse jordnötter, matlåda med pasta, vatten

Min matsäck.....12st energy bars, 4st bananer, matlåda med pannkakor och blåbärssylt, 1 påse nötter, 2st chipspåsar, 3st vaniljrisgrynsgröt på burk, vatten

Ralles matsäck..... 6 kokta ägg, 2st vaniljrisgrynsgröt på burk, 2st bönburkar, brödlimpa, 10 energy bars, vatten

Hur som helst började vi vandra på torsdagsmorgonen efter att vi åkt med buss från Nelson som tog ca 2 timmar. Vi vandrade därefter ungefär 12km på en ganska bred stig omgiven av växter så att det bildade en tunnelliknande gång. Det var även längs kusten så utsikten var obeskrivlig och det knäpptes av en en hel del bilder. Sammanlagt tog jag 470 bilder på hela vandringen. När vi väl vandrat i runt fyra timmar kom vi tillslut fram till vår första campingplats. Här slog vi upp vårat nya tält som vi fyndade i en liten affär i Nelson. Måste även tillägga att Denna campingplats låg precis vid en strand som är den vackraste jag sett. Den lyste verkligen med sin gula färg.

Nästa dag var vi tvungna att gå upp tidigt. Vi hade nämligen två val. Antingen gå tillbaka upp i bergen för att gå runt vattnet, eller utnyttja tidvattnet. Om man tog hjälp av tidvattnet slapp man en lång extrasträcka att gå så vi valde att passera tidvattnet. Detta kunde man endast göra när det var low tide och det var low tide kl 7 på morgonen så det var bara att masa sig upp. Tidvattnet här nere är väldigt facinerande och det är lite småkul när man ser mängder av båtar som bara står på land beroende på tidvattnet. När vi kom över till andra sidan blev det en rejäl frukost innan den långa vandringen började.

När vi hade vandrat 7 timmar i högt tempo och nästan var framme vid våran campingplats stötte vi på ett problem....

Det var ytterligare ett tidvattenpassage. Vi hade dock inte blivit informerade om detta. Därför var vattnet ungefär i brösthöjd(Detta var även den enda vägen att ta sig över på).

Vi fick lösa detta genom att ta på oss badbyxorna och slänga upp väskorna på våra huvuden. Detta var en spännande grej och trots våra trötta ben lyckades vi hålla väskorna torra.

När vi väl passerat detta tidvatten blev det ytterligare 1 och en halv timmas gång innan vi tillslut var framme. Denna dagen vandrade vi 22km. Detta tog musten ur oss alla och vi var verkligen helt slut när vi tillslut kommit fram.

Sista dagen var lugn och började även här med ett tidvattenpassage. Vi fick gå upp kl 7 även denna dag för att kunna passera och gick därefter en kort sträcka på endast 6km. Det var dock mycket stegring så det var ändå ganska hårt.

Efter 3 timmars gång hade vi äntligen besegrat Abel Tasman. Därefter väntade vi 3 timmar på att färjan skulle anlända som skulle köra oss tillbaka till startdestionationen.

Bortsett från sandflugorna och våra trötta ben har Abel Tasman och dess vyer levererat till 100 % och vi har därmed skjutit iväg startskottet för vildmarkslivet på sydön. Det kommer definintivt bli fler vandringar här.

Jag måste även berätta lite om Nelson(staden vi bott i). Vårat hostel har varit otroligt fräscht och det har blivit mycket god mat beroende på det fina köket. Sune har även kommit över härskarringen(sagan om ringe) efter ett långt sökande och vi har redan märkt personlighetsförändringar hos han....... inte precis bra ut det här.

Efter tiden i Nelson lämnar jag nu detta ställe med en bra känsla i kroppen.

Nästa stopp bli kaikora där aktiviteterna hittilis är ovissa.

Tack för all beröm alla har gett mig. Era ord inspirerar mig att gå in lite hårdare med skrivandet.

Ha de gott!

Wellington

Hej igen!

Vi är på väg mot sydön. Jipppiiii!!!. Vi har uppskattat nordön oerhört mycket. Trots detta, har alla vi träffat på(utan undatag) sagt att sydön ska vara mycket bättre så det ska bli intressant att se vad den har att erbjuda.

Sitter just nu på färjan(Tisdag) mellan Wellington och Picton. Sträckan mellan Wellington och Picton är 92 km och det ca 3 timmar. färjrutten klassas som den vackraste i hela världen. Vi har suttit på färjan en och en halv timme nu och har lämnat det öppna havet och åker just nu i ett slingrigt fjordliknande paradis. Det är även vanligt med delfiner här och vi har hittils sett två delfinflockar på runt 10 delfiner per flock. Precis innan föregående mening var jag tvungen att ta en paus med skrivandet. De sa nämligen i högtalarna, att det var delfiner på högersidan. Tyvärr ville inte vädret visa sin bästa sida idag så det är lite för kallt att sitta på deck. Istället sitter vi på det klassiska färjcafét som ni säkert känner till. De har stora fönster här så utsikten är bra även härifrån, så vi är nöjda endån. Särskilt Sune, som sitter och njuter av sin traditionella jordgubbsmilkshake. Aja, nog om vad vi gör nu och tillbaka till vad vi gjort.

Vi varit i Wellington ett par dagar. Detta är huvudstaden i Nya Zeeland och om vi ska jämföra denna staden med Auckland så ger vi denna ett högre betyg. Jag är inte jätterutinerad gällande städer men jag fick iallfall en skön storstadskänsla av att gå runt här. Den levde helt enkelt upp till mina förväntningar.

Gatorna här var sköna att gå runt i och man kände verkligen Wellington stämningen. När vi väl var i centrum var det inte många lugna stunder. Det spelades musik nästan överallt. Dock menar jag inte hög musik. Jag menar lite mer avslappnad som det kan vara i en exempelvis klädesbutik. Denna musiken kom från antingen fik, butik, bar eller gatumusiker. Det var en allmänt trevlig stämningen helt enkelt.

Våran huvudattraktion här var Te Papa. Det är Nya Zeeland största nationalmusem och även ett av de största nationalmusemet i hela världen. Denna byggnad var gigantisk med hela fem våningar. Jag vet inte hur nybyggt det var, men det var iallfall sjukt fint med modern teknologi och design. En bra grej med denna byggnad var att det var fri entré och vi kunde gå och kolla på allt som hade med Nya Zeeland att göra utan att betala ett öre. Det som facinerade mig mest i denna byggnaden, var en avdelning som hette gamemasters. Denna hade egentligen ingeting med Nya Zeeland att göra, men den fanns iallafall i byggnaden.

Här behövde dock betala 14 nzd (75kr) för att få tillträde. Gamemasters hade ett häftigt koncept. För att komma in behövde man som sagt betala 14 nzd. Efter det fick man tillträde till en mängd av olika datorspel, xbox spel, playstationspel, spelautomater. Det var verkligen mängder av grejor att välja på. Några exempel på spela som fanns var guitarhero, singstar, klassisk motorcykel automat (man sitter på en motorcykel och styr med den) m.m. Det fanns sjukt mycket att välja på och de exemplerna ovanför är bara en liten del av allt som fanns.

Gamemasters var verkligen en facinerade grej att gå in och kolla på och även testa vissa grejor. Jag och Ralle rockade loss på guitarhero. Han fick ta gitarren medan jag tog trummorna. Som sagt var det en häftig grej och om jag hade varit i yngre år hade detta verkligen varit paradiset.

Nu styr vi våra fötter mot Nelson. Vi ska bo på ett hostel som har ryktet att ha det bästa köket bland alla hostel som finns här på Nya Zeeland så det blir definitivt fin mat där.

Det var allt jag hade att säga för tillfället. Ses snart igen!

Hej hopp!

Martinborough (jobb)

vårat femstjärniga hotell. Till höger våran porsche.

( skrevs fredag morgon på tåget)

Hej igen!

I torsdagkväll(en vecka sedan) lämnade vi Raglan och tog oss ner till Wellington med hjälp utav nattbuss. Det var tio timmars färd innan vi tillslut var framme. Det första vi gjorde när vi kom dit var att ta upp telefonen och ringa vingårdssnubben. Efter några minuters snack så kunde Sune tillslut förstå vad stället vi skulle till hette( han pratade risig engelska och det sune beskrev det som att han visslade fram orden). Vi bestämde även träff med honom och direkt efter telefonsamtalet drog vi till tågstationen för att åka till Featherston, som stället hette.

Detta innebar en trevlig tågfärd på ca 1 timma. Jag har lite svårt att hitta rätt ord här men det var som en nyfiken/förväntansfull känsla i kroppen beroende på att man inte riktigt visste vad som väntade. Vi hade fått detta jobbnumret från en tysk som vi träffade en kväll i Raglan. Det enda han sa var att de hade fått bo i ett hus och sedan jobbat på en vingård.

Iallafall, när vi väl kom fram till Featherston ställde vi oss och väntade. Det var här vi vi hade bestämt att vi skulle mötas. Efter 5 minuters väntande ser vi en bil komma. Bilen ställer sig 40 meter bort och vi ser att det kliver ut en person som börjar vinka åt oss. Vi förstår att det är rätt och går bort till bilen.

Snubben som klev ur bilen liknade en mexikanare som hade väldigt risiga kläder. Han hade ett par fula bruna skor. Ett par långa randiga strumpor som inte matchade någoting av hans andra plagg. Ett par skitiga shorts. En sliten t-shirt som det komiskt nog var ett stort hål precis vid magen(han hade ganska stor kula där). Han hade även en liknande stråhatt. När vi väl växlade de första orden med han märkte vi även att han saknade framtänder, vilket ledde till hans visslande talesätt.

Efter en kort presentation, slängde vi in våra grejor i bilen. Sune satte sig i förarsätet då gubben ville se hur bra han kunde köra eftersom han skulle få köra bil till jobbet. Vi åkte sedan i ungefär tjugo minuter innan vi stannade. Allting gick bra för sune och vid stoppet fick vi reda på att vi skulle börja jobba redan idag(fredag) och vi bytte snabbt om till arbetskläder.

Jag hoppade sedan in i en annan bil med den så kallade mexikanaren. Vi åkte till jobbet med all packning i de båda bilarna. Efter en stunds genomgång med dittan och dattan var vi igång med arbetet. Denna dag blev det arbete från 11-16.

Efter jobbet blev vi hänvisade till vårat hus som vi skulle bo i (förväntningar på boendet var inte höga). Trots detta var boendet i sämre klass än vad vi hade trott.

Det kändes helt overkligt. Allting gick så fort. Det kändes verkligen som natt och dag.

Det måste varit minst ett halvår sedan de städade där sist och trots att vi hade haft en lång natt på bussen+en halv arbetsdag(utan att ha ätit någonting) blev det en storstädning av vår lilla friggebo som vi skulle bo i. Denna låg på samma tomt som det stora huset. Det var ungefär 10 meter till huset.

Med ett gott samarbete vid städningen och ett antal ommöbleringar blev vi ändå hyffsat nöjda med vårat boende. Däremot så var det stora huset där köket m.m fanns katastrofalt. Där blev det dock inte någon städning och vi är fortfarande förvånade att kineserna som bodde där inte städat, beroende på att de varit där i flera månader.

Till en början sa vi att vi skulle stanna där i högst tre veckor. Sune hade även som förslag att stanna där en hel månad.

Efter första dagen fick vi en förståelse av vad jobbet innebar och vi drog ner våran jobbplan till två veckor.

Efter andra dagen gav Sune oss beskedet att han sagt upp sig. Jobbet var slitande och vi satt på en vagn i samma posistion hela dagen så det var ganska tufft. När vi väl var hemma från andra jobbdagen började vi kalkulera runt lite om hur mycket vi skulle tjäna på detta jobbet. Vi kom fram till att det inte var några jättestora pengar som vi skulle tjäna med tanke på det jobbet vi gjorde. Därför bestämde jag och Ralle att bara jobba tills torsdag.

Det var en ganska hård vecka, men den har ändå varit lärdomsrik. Vi har verkligen försökt ha det så dåligt som möjligt på detta stället. Vi hade som regel att inte köpa några goda grejor. Vi var där för att jobba, inte för att ha kul.

Det har ändå varit en ganska okej tid här, men det är såklart skönt att dra vidare. Tanken på att vi inte kommer behöva jobba på några månader är inte helt fel ;)

Nu beger vi oss mot Wellington för att stanna där över helgen och kanske några dagar till.

Raglan

_{OBS! Detta inlägget skrevs i Tordags.}

_{Hej igen!}

_{Nu kommer äntligen en ny uppdatering.}

_{Paradiset på Nya Zeeland heter Raglan!!!}

_{Vi har varit i här i nästan två veckor och Innan vi anlände hit hade vi pratat med många som verkligen gillade stämningen i Raglan. De pratade om att det skulle vara en skön ''laid back'' stil.}

_{Nu förstår vi vad de menar!!}

_{Detta stället har verkligen varit otroligt med en sjukt skön stämning på vårt hostel. Innan har vi alltid velat göra något särskilt på dagarna, men på detta stället kunde man njuta av en dag genom att bara chilla på hostelet. De hade även en avslappnande bubbelpool, som hittils ligger högst upp på våran lista i spa-rankningen. På kvällarna var de största attraktionerna poker och filmer.}

_{Det har dock inte bara blivit lugna dagar på hostelet. Detta stället är, som sagt Nya Zeelands kändaste surfingställe, så det har självklart blivit en hel del surfing också. Ett tecken på att Raglan har en stark surfingkultur, är deras postlådor. Det fanns nämligen många specialdesignade postlådor liknande surfingbrädor lite här och där i deras hemtrevliga lilla by som man kunde gå igenom på bara några minuter. Det anda som fanns här var i princip en gata med innehåll som de flesta semsterställerna har som ex, cafe, glassförsäljing, pizza, mataffär. Ett annat tecken såg vi när vi väl kom ner till stranden. Det var verkligen enormt med surfingbrädor . Det var surfare överallt. I vattnet hade 80% av alla badare en surfingbräda.}

_{Såhär gick det till när vi skulle surfa}

_{Första dagen vi kom frågade de oss direkt när vi gick in om vi ville hänga med på surfing. Vi ville självklart det och jag tyckte mig höra något om några nycklar. Typ'' i will just hand you the key after....'' tankarna om att de skulle ge oss en bil började då svagt komma. Jag sa det till Ralle och Sune, men båda tyckte det lät för bra och jag kunde inte riktigt tro det heller så vi kom överens om att det bara var misstolkning.}

_{Eftersom vi precis anlänt till hostelet, var vi tvunga att kolla vårt rum och dumpa grejorna först.}

_{Vi blev guidade runt hostelet och till sist anlände vi till vårat rum. Vi trivdes direkt och faktorerna som påverkade trivseln var förmodligen att det var stort och även hade balkong.}

_{Våra blickar drogs (som vanligt när vi kommer in till ett nytt hostel) till sängarna’’. Det fanns sex sängar på rummet. Två dubbelsängar och två våningssängar. Min blick fastnade mest på dubbelsängen. tyvärr var jag inte ensam om detta (De sängar som är högst rankade i våra ögon är antingen en undersäng på en våningssängen, eller en egenbädd). Alla ville ha dubbelsängen så vi var tvungen att lösa detta på ett ’’fair’ sätt.}

_{Ralle vågade inte chansa och gav som förslag att han skulle ta undersängen och därmed bli utesluten i kampen om den stora dubbelsängen. Jag och Sune som är riktiga gamblers tyckte om hans idé och fick därmed fortsätta kampen om bädden.}

_{Det blev den klassiska sten,sax och påse.}

_{För att det skulle bli extra spännande innan ens val av sten, sax eller påse körde vi bara bäst av en.}

_{Vinnaren blev..........}

_...........

_{Samuel Gunnarsson!!!!!}

_{Med det vill jag avrunda detta med att jag sovit som en gud i nästan två veckor beroende på det lilla valet att ta påse istället för saxen, som var så nära att ploppa fram. ÄLSKAR GAMBLING!!!}

_{Aja, tilbaka till surfingen igen. Vi lämnade våra grejor (jag på min monstersäng’’hihi’’) och gjorde oss sedan iordning för våran första surfing.}

_{När vi väl kom ner så hjälpte de oss hitta våtdräkt och även en surfingbräda.}

_{Vi gick ut med brädorna till framsidan då receptionisten plötsligt drar kommentaren’’ can some of you guys drive?’’. Det är nu vi inser att jag hörde rätt. Nån skulle få köra. Sune svarade ja på frågan och fick då ett par bilnycklar. Jag och Ralle tyckte det var kul, medan Sune mer kom in ett spänt tillstånd.}

_{Vi slängde upp våra surfingbrädor på taket och precis innan vi ska dra iväg kommer det fram att den fjärde personen som ska med också kan köra. Detta blev en lättnad för Sune och han slängde snabbt nycklarna till han. Efter det åkte vi stillsamt ner till våran första surfingdag i Raglan.}

_{Nästa Surfingdag}

_{Det var samma visa denna gången. Vi skulle surfa och eftersom det var en fjärde person som också sa att han kunde köra, så lät Sune han köra. Dåligt val av Sune kan man tycka nu i efterhand, men vi lever iallafall.}

_{Han som skulle köra var en tysk man i 25års åldern. För det första hade han verkligen noll koll på bilen och för det andra kollade han verkligen på allting.......förutom vägen. Jag kände mig otrygg i bilen ganska snabbt. Jag kände att han kom väldigt nära trottoarkanten av vägen några gånger, men eftersom han hade sagt att han hade kört bil i Nya Zealand innan så tänkte jag ’’ äsch,han har säkert kolla på vad han gör’’. Dock dröjde det bara fem minuter innan det small till!..... Mycket riktigt, han hade dålig koll på bilen och han hade kört rätt in i trottoarkanten.}

_{Som tur var gick inte bilen sönder och vi kunde fortsätta ner mot stranden. Vi fick dock påminna han ett antal gånger att han skulle titta på vägen istället för allt runt omkring. Aja, vi kan sammanfatta denna bilfärden som en rolig historia och vi kom iallafall tillbaka. Han var en ganska stirrig bilförare, men annars var han en rätt skön person, så döm han inte för hårt är ni snälla ;)}

_{Ny sufingdag! (Sunes tur att köra till surfingen)}

_{En dag hade Sune inget val, utan var tvungen att köra. Trots att bilen var fullproppad med mig, Ralle och två stekheta tjejer så körde han galant. Det kändes otroligt tryggt i jämförelse mot andra dagar.... Så allt jag vill säga om detta är. Bra kört Sune!!}

_{Back to the hostel!}

_{Det har blivit mycket bakande här. Sune har kört på sina chokladbollar och jag har dragit till med kladdkaka några gånger.}

_{Första gången jag bakade kladdkaka var jag inte nöjd alls. Jag tyckte den blev lite torr. Jag tänkte’’ aja, skit samma. Det är ju något iallafall’’ och jag började bjuda runt lite. Det roliga med detta är att jag har fått jättebra betyg på denna och vissa jag bjöd, tjatade ofta på mig vid senare tillfällen att jag var tvungen att göra kladdkaka igen. De drog till och med kommentarer att jag skulle börja jobba som bagare.}

_{Tur att inte Emelie hade bjudit dem på sin kladdkaka för då hade dem blvit helt tokiga. Det är lite svårt att säga att min lillasyrra är bättre än mig på att baka kladdkaka. För några år sen bakade jag kladdkaka och hade ett superrecept, kommer dock inte ihåg det eftersom jag tog en paus med kladdkakor några år, men kom ihåg det Emelie, när jag väl hittar tillbaka till mitt superrecept , då är jag oslagbar, så du är bara bättre för tillfället ;)}

_{Måste även nämna att jag bjussat på lite pannkakor. Dessa blev däremot lyckade och det var en smältande känsla i munnen när man stoppade in pannkakorna med blåbärssylt på. Självklart kan man inte jämföra med min mormors pannkakor, men det borde ni ju förstå!}

_{Jag vill avrunda med att säga att vi tycker Raglan har varit fantastiskt och tiden här har bara flugit iväg.}

_{Imorgon drar vi till Wellington där vi ska träffa en snubbe som kanske har jobb till oss.}

_{Vi hörs snart igen!! Alltid roligt med kommentarer, fortsätt med det!!}

_{Varma hälsningar från NZ}

Taupo

Hej igen! Nu har vi varit i Taupo fem dagar. En trevlig stad som har känts väldigt levande med mycket folk ute på gatorna. Höjdpunkterna på detta stället har varit hotsprings, skydive och tongariro crossing. Vi har även stött på våra norska vänner för den tredje gången. Det har lett till att vistelsen här har blivit ännu trevligare ;) Dom gillade oss så mycket så de till och med gav oss gåvor när dem stack. De säger att det glömde dem, men vi är övertygade om att det var gåvor. Om ni ser mig använda ett par silvriga glasögon så kan jag berätta att de är köpta på Klas Ohlson i Norge. Hotspring – Vi vandrade ungefär 1 timme för att komma till detta ställe. Det var ett populärt ställe för både locals och turister. Det var nämligen en varmvattenkälla, vattnet från denna varmvattenkällan mynnade ut i en flod. Här blandades varmt med kallt vatten, vilket gjorde det behagligt att ligga ner där. Det var ungefär 39 grader där. Detta stället var väldigt behagligt beroende på att det var kallvatten på botten och varmvatten över det vilket blev en bra mix för ett avslappnat bad. Skydive - Nu är äntligen skydiven upplevd. Detta har vi sett fram emot länge. Många kanske får uppfattningen om att skydive ska vara läskigt. Vi fick inte den uppfattningen iaf. Däremot kändes det helt overkligt när de öppnade dörren och man såg att sune(som var först) bara försvann ner. Känslan när man var i luften var speciell. Det var som en frihetskänsla, och vi kan lova att våra röster var lite hesare efter att vi väl landat ;) Tongariro crossing – Detta blev vårat första vandringsprov. Vandringen började ganska lugnt och efter att ha vandrat en stund förvånade sune oss med en kommentar och tyckte att vi skulle ge oss upp på det så kallade mount ngauruhoe vilket innebar en rejäl klättring. Vi tyckte det lät intressant och kom överens om att vi skulle ta den på hemvägen. Vi fortsatte vandra till toppen som innebar en vandring på 9km med partier som var ganska branta. När vi väl hade kommit upp på det sista berget så var det endast 400 meter ner för att kolla på de så kallade blue lakes. När vi var uppe på denna topp kände ralle och sune att de inte orkade dra ner den sista biten så istället satte de sig på toppen och fikade medan jag själv drog ner och åskadade det speciella vattnet. Iallafall, När jag väl kommit tillbaka till sune och ralle begav vi oss neråt och vi drog ganska snabbt slutsaten om att vi skulle skippa den tuffa klättringen upp på mount ngauruhoe. På hem vägen körde jag även lite offtrack vilket var en spännande klättring ner för berget. Denna dag blev det ungefär 20km vandring. I eftermiddag drar vi till Raglan som är det kändaste surfingstället på hela nya Zealand. Där kommer vi stanna minst fem dagar. Det kommer förmodligen bli mycket chill på stranden och en hel del surfing. Ha de fint!

Gisborne

Vi har nu varit i Gisborne i fem nätter. Detta stället har verkligen känts som en klassik semester då vi pösat nere vid stranden varenda dag. På stranden roade vi oss med lite go musik, surfing och de sista dagarna lyxade vi även till det med glass och pizza. Vissa glasssorter är lite speciella då de innehåller mycket bitar av ex godis. Idag blev det två kulor. Den ena kulan bjöd på några goa aprikosbitar, den andra på lite godisbitar.

Vi har blivit allt mer intresserade av att göra god mat. Det är som en höjdpunkt på dagen att få smaska i sig maten. Många här nere är duktiga på att laga mat. Till en början gjorde vi bara pasta men vi har blivit bättre nu, men vi har fortfarande en bit kvar till att kalla oss själva mästerkockar, men vi går i rätt riktning. På förra stället var den klassiska maträtten tacos, Här har vi kört hårt på nudelwook.

Imorgon drar vi vidare till en stad som heter Napier. 1931 förstördes staden på grund av en jordbävning som varade i tre minuter. Detta ledde till att de var tvungna att bygga upp staden på nytt. Det som gör denna staden känd är att den byggts upp i en art deco stil, så det ska bli intressant och se vad staden har att erbjuda.

Varma hälsningar från nz !! :)

Rotorua

Detta inlägget skrevs för två dagar sen(publiceras nu på grund av internetproblem)

Den lyxiga backpackerstilen ville visst hålla i sig. Vi har nu varit i rotoroua i några dagar och detta vandrahemmet har också hållt väldigt bra klass. Det bästa med detta stället är att vi fått singelbäddar och ett ganska rymligt rum, men jag får dock inte glömma den heta spapoolen som också har varit välbesökt av oss på kvällarna.

Detta stället har inte legat vid kusten, så det har inte blivit något bad för oss här vilket har varit skönt beroende på att alla brände sönder sig sista dagen på förra stället. Däremot är det ett känt ställe för roliga äventyr så det har vi tagit vara på dessa dagarna.

Rafting - Rafting blev det första äventyret för oss här. Det intressanta med det var det sköna samarbetet i båten. instruktören var helt galen och satt längst fram och skrek vad vi skulle göra. En kommentar man skulle lyssna på extra noga var'' get down!!!'' (detta var endast vid extrema partier ex vattenfall). När man hörde get down var det bara att slänga sig ner i båten och hoppas på det bästa ;)

Downhill - Vi hyrde ett par fina mountainbikescyklar och begav oss till ett känt downhillområde som hette redwood. Det var ungefär 5km från vårat boende. Vi kom dit med vattenskalle och trodde vi var världsmästare. Vi frågade var de värsta nedfarterna fanns.

tillslut hittade vi dit och det blev inte lång körning innan vi insåg att vi hade gett oss in på en allt för hög nivå med riktigt sjuka hopp ;) Detta blev tyvärr sunes enda åk beroende på att hans cykel gick sönder efter att vi tagit oss ner till hälften av banan. Trots att han bara cyklade två minuter så hann han med att vurpa så han kunde glatt gå hem sina 5km med cykeln ledandes till cykelbutiken.

Hobbitbyn- Vi har även varit i den kända hobbitbyn, från filmen sagan om ringen och hobbit. Det kändes overkligt att gå runt i byn och det var intressant att höra lite inside om hur filmen gjordes. Vi fick verkligen förståelse för hur mycket jobb som lagts ner bara för att få allting perfekt med den lilla by.

Idag var vi på en adventure park där jag och Ralle testade på lite olika grejor. Vi testade på swoop(en slags gunga) och jag hoppade även bungyjump idag. Jag är sjukt höjdrädd så hjärtat har klappat mycket idag. Denna bungyjumpen var dock bara på 36 meter. Den vi ska göra i Queenstown är 138 meter så det fick bli min lilla uppvärmning inför det. Imorgon tar vi bussen till Gisborne. Där börjar våran surfingkarriär. Ha de gott!! Jag hoppas mina sovande rumskamrater hälsar :)

Waitanga

(hot water beach)

Vi har nu bott på ett hostel i waitanga några dagar. Det har blivit mycket stekande framför solen ett par dagar nu och vi har hittat många fina stränder här. Är inte riktigt säker på namnen nedanför stämmer men om minnet är på min sida så ska det vara rätt.

Cathedral cove - Vi tog en färga över till en halvö som heter coromandel, därefter tog vi en buss som gick en sträcka på ca 1 mil till ett ställe som hette haihi. När vi anlände till haihi så gick vi ungefär 30 min på en stor väg, och därefter 45 min på en liten mysig ''skogsled'' som ledde oss till en fantastisk strand. Här låg vi och stekte på hela dagen och sune vågade till och med köra utan solkräm, vågat gjort tyckte vi, men hård som han är var det inga problem för han. Det har varit mycket tjabb om han är röd eller brun idag men vi har inte riktigt kommit fram till någon slutsats där, men vi jobbar på det!

Hot Water beach - Vi tog samma färga som förra dan och även samma buss fast vi åkte istället lite längre denna gången. Nämligen till hot water beach.

När vi väl kom till hot water beach blev vi mäkta imponerade av de stora vågorna som var ca 2-3 meter höga.

Vi slog oss ner på stranden och stekte där ett tag. Vi blev dock väldigt badsugna och det var förbjudet att simma där på grund av de starka strömmarna och eftersom vi är så lydiga pojkar bestämde vi därför att vi istället skulle hyra bodyboards(liten surfbräda som man ligger på). Med lite rädsla i kroppen så gav vi oss på de stora vågorna. Detta var en härlig upplevelse och när man väl fick in tekniken så kunde man glida med en våg 20-30 meter så det var riktigt skoj. Det var dock egentligen inte the main event utan vi var där för ''hot water beach''.

Det är nämligen så att när tidvattnet tog fart och vattnet försvann så kunde man gräva hål i sanden. Då fylldes hålet automatiskt med vatten från underjorden. Det var någon slags lavkälla som gjorde att vattnet blev hett. Vi var dock bara där runt tjugo min för vattnet var så varmt att vi brände oss. Det var dock facinerande att se det

hela. Nu är vi nöjda med detta stället och kommer dra oss vidare imorgon

Ha de gott!! kommentera gärna :)

sweontrip.blogg.se

Blogg om våran backpackerresa. (Samuel, Oskar, Rickard)

Slut

Thailand - Bangkok

Surfers Paradise/Byron Bay

Australien - Sydney

Franz Josef/Greymouth

Queenstown

Dunedin

Christchurch

Kaikoura

Nelson (Abel Tasman)

Wellington

Martinborough (jobb)

Raglan

Taupo

Gisborne

Rotorua

tauranga

Waitanga

Bay of island (Pahia)

Auckland